Arge optimisten, Mathias Sundin
Snabba fakta
- Chefredaktör för Warp News - faktabaserade optimistiska nyheter
- Grundare av och ordförande för Warp Institute.
- Ledamot i regeringens AI-kommission.
- Författare till AI-boken, Kentaurens fördel.
- Före detta riksdagsledamot och oppositionsråd.
- Grundare av fyra startups. (Den senaste utvecklar AI-verktyg för skolor.)
- Föreläser och utbildar om faktabaserad framtidstro och AI.
- Bor i en lägenhet i Stockholm och i ett 1700-talstorp i Småland.
- Make till Emma och pappa till Teddy.
"Mathias Sundin är som en nutida Hans Rosling."
– Klas Hallberg, vinnare av Stora Talarpriset
Hej, jag är Arge optimisten
Det var under min tid som riksdagsledamot som jag blev arg optimist.
Optimist för att jag träffade världsledande forskare och entreprenörer och såg vilken ljus framtid de skapade. Arg för hur de avfärdades av pessimister och deras idéer dränktes i ett negativt nyhetsflöde, vilket gör att vi missar möjligheter.
De hade också något gemensamt: Alla var optimister – och inte naiva.
Jag fick en avgörande insikt, som dramatiskt kom att förändra mitt liv: Framtiden skapas av optimister.
Min drivkraft har alltid varit att försöka göra världen bättre. Nu insåg jag att det bästa sättet att påverka var att samla världens optimister i ett community.
Därför slutade jag i riksdagen och startade stiftelsen Warp Institute, med målet att tillsammans med världens optimister levla upp mänskligheten.
Om mig
Ursprungligen från hjärtat av gnällbältet, Närke, där valspråket lyder: Det går aldrig.
Jag bor i Stockholm, men det jag kallar hemma är vårt torp i södra Småland. Från 1700-talet, med gräs på taket, långhornade highland-kor som närmaste grannar och en sjö där jag simmar på somrarna.
Mitt största intresse är att läsa böcker. Jag älskar att ta del av någons specialkunskap eller förflyttas till en författarens värld.
På senare år har antalet ökat och nu blir det över hundra böcker per år. Att jag hinner så många är tack vare ljudböcker med lyssning på tre gånger vanliga hastigheten.
Mathias Sundin
Torpet och livet delar jag med levnadsglada, snygga Emma. Vi träffades faktiskt på Twitter…
Tillsammans har vi Teddy. Han är född 4 maj, på Star Wars Day. Så varje födelsedag får jag säga: I am your father!
Teddy har fått namn efter min morfar, som egentligen hette Tadeusz. Ett polskt namn som ingen svensk kunde uttala korrekt, så istället kallades han Teddy.
Han kom hit under andra världskriget, då han flydde från Norge, där han satt fånge i tyskt arbetsläger. Ett dramatiskt levnadsöde, som jag tecknat här.
Roliga(?) fakta
Svensk rekord i dörrknackning
Jag har det inofficiella svenska rekordet i dörrknackning, som jag slog när jag knackade på 10 001 dörrar under valrörelsen 2010.
För att lansera kampanjen gjorde jag och min kompis Jonathan Liberman den här videon.
Världens första bitcoin-kandidat
I min kampanj till riksdagen 2014 ville jag prata om det här nya som hette bitcoin och blockkedja. Men det ville ingen annan. Så jag bestämde mig för att bara ta mot kampanjdonationer i bitcoin. Plötsligt ville nyhetsmedier från hela världen prata med mig.
Sveriges största blogg om amerikansk politik
Jag besökte mitt första amerikanska val 2004. Jag blev genast kär i både amerikansk politik och i USA. Sedan dess har jag besökt varje mellanårsval och presidentval.
Under flera år drev jag Sveriges största blogg om amerikansk politik, och fick ofta kommentera amerikansk politik i svenska medier.
Amerikanska val är fantastiska, speciellt om du besöker till en tidig primärvalstat som New Hampshire. Där kan du träffa och prata med alla kandidater. Jag har träffat Barack Obama, John McCain, Mitt Romney, Hillary Clinton, Bill Clinton, Joe Biden, Donald Trump och flera andra presidentkandidater.
2008 startade jag ABBA-fans för McCain och var volontär i McCains kampanj i Nevada, under en sommarmånad (ja, det var varmt). Jag vann pris som bästa kampanjare och fick träffa McCain på ett kampanjevent i Reno.
Senare i livet när jag var riksdagsledamot, träffade jag honom igen när han ledde en delegation som besökte Sveriges riksdag. Jag visade honom den här bilden.
En politisk thriller
Mitt intresse för amerikansk politik (och böcker) blev också till en politisk thriller om en svensk-amerikansk senator från Minnesota som kandiderar till president.
Jag slutade skriva om amerikansk politik 2016. Med Donald Trump var det inte längre roligt.
Men jag hade väldigt kul så länge det varade och under alla resor blev jag kär både i landet och dess invånare
Herr talman! Sluta pausa, börja dansa
Jag har "dansat" i riksdagens talarstol. För att uppmärksamma det bisarra danstillståndet, som krävdes för att få ha dans på en nattkubb eller krog. Dansen blev uppmärksammad i flera medier och året därpå röstade riksdagen bort tillståndskravet.
Aftonbladet tyckte det var så kul att de gjorde en video av det. Min enda dansvideo, hittills.
Riksdagsledamot
"Hälften skulle tro att jag var en idiot, och den andra hälften skulle tro att jag hade fegat ur..."
Jag gjorde debut i riksdagen 2012. Då stod jag tvåa på riksdagslistan och när ettan var föräldraledig hoppade jag in för henne under åtta månader.
Min period började i maj och det blev omedelbart dramatiskt. I valet innan hade jag lovat väljarna att rösta nej till datalagringsdirektivet. Det hade redan röstats igenom när jag började, men implementeringen av det var det första beslutet på riksdagens bord när jag gjorde entré.
Det är ovanligt att riksdagsledamöter röstar emot partilinjen och efter att jag berättat hur jag skulle rösta inleddes en intensiv kampanj för att jag skulle rösta rätt, alternativt inte gå till omröstningen. Men jag hade inga sådana planer.
Problemet var att jag inte ens visste hur man röstade.
Det kan låta enkelt, men det är komplicerat och går väldigt snabbt. Det är många omröstningar vi samma tillfälle, man måste trycka på olika knappar vid olika tillfällen och vi snackar sekunder för att få det rätt.
Eftersom jag skulle rösta mot hela riksdagen, fanns det ingen som ville hjälpa mig.
Missade jag att rösta rätt skulle hälften tro jag var en idiot, och den andra hälften att jag fegat ur.
Sällan har jag varit så nervös. Men på något sätt lyckades jag rösta rätt och rösta nej.
När vi lämnade kammaren kom en moderat fram till mig med en gummisnodd i handen.
"Så där gör vi inte här. Nästa gång skjuter jag dig med en sån här" sa han och siktade med gummisodden på mig.
Efter omröstningen tornade den två meter långe Johan Pehrson upp sig. Han var gruppledare på den tiden. Nu blir det utskällning, tänkte jag. Han hade ju försökt få mig att rösta “rätt” tidigare. Men han ville bara kolla att jag mådde OK efter en så dramatisk debut. Sedan dess har jag alltid gillat honom.
Konstitutionsutskottet
Jag återkom i riksdagen 2014, då som etta på listan, men jag också lyckades få tillräckligt med kryss för att bli personvald.
Mina första två år satt jag i konstitutionsutskottet, där Andreas Norlén var ordförande. Tillsammans lyckades vi alla i KU skapa enighet i den viktiga granskningen av regeringen. Det var första gången i KUs historia och har satt en ny praxis som håller än idag.
Jag var också ersättare i utrikesutskottet. Där drev jag bland annat frågan om inträttandet av ett Demokratiernas förbund. Dock utan någon som helst framgång.
Därför blev jag väldigt glad när tidigare danske premiärministern och generalsekreteraren för NATO, Anders Fogh Rasmussen, startade Alliance of Democracies.
Den stiftelsen utgör ett embryo till vad som skulle kunna bli en allians för världens demokratier. Jag är numera själv lite aktiv där, som mentor till deras tech fellows.
Efter två år flyttade jag till skatteutskottet, med ersättarplats i finansutskottet. När ordinarie ledamoten, Mats Persson, var föräldraledig övertog jag hans plats och positionen som ekonomisk-politisk talesperson.
Tillsammans med Ulf Kristersson, Emil Källström och Jakob Forssmed höll vi bland annat på att ställa till med regeringskris, innan regeringen backade från några skattehöjningar.
Svenska unicorns
Eftersom jag själv drivit en startup, vid sidan av kommunpolitiken, hade jag fått upp ögonen för det svenska startup-undret och mycket av det som pågick inom techvärlden. Stockholm levererade miljardbolag (så kallade unicorns) efter miljardbolag och jag ville förstå varför.
Under mitt första år i riksdagen träffade jag över 50 startups, riskkapitalister och forskare. Förutom att lära mig mer om deras villkor, så fick jag allt mer upp ögonen för vilka enorma möjligheter som låg framför oss. Teknikutvecklingen skapade förutsättningar för viktiga genombrott.
The sky is not the limit
Ett område som jag upptäckte var eftersatt i svensk politik var rymdpolitik. Jag åkte till raketbasen Esrange i norra Sverige, till Mexico där jag såg Elon Musk presentera Starship, till Los Angeles och besökte SpaceX, till Franska Guyana där jag bevittnade en launch av en Arianeraket – och mycket mer.
Tillsammans med förste svensken i rymden, Christer Fuglesang, presenterade jag sedan ett förslag till svensk rymdpolitik.
En självkörande Volvo?
Ett annat område jag tidigt fick upp ögonen för var självkörande fordon.
Visste du att över en miljon människor per år dör i trafiken? Med självkörande fordon skulle det kunna minskas till nära noll. Men det var inga politiker som jobbade med det. Så jag ordnade ett stort seminarium ihop med Volvo Cars.
Tanken var att åka fram till riksdagen i en självkörande bil, men Volvo fegade ur i sista stund.
Det blev bra ändå, med vd Håkan Samuelsson, infrastrukturminister och global media på plats.
Jag börjar blir argare
Det var den här sortens frågor som var gnistan till min ilskan.
Möjligheten med självkörande bilar fick mig att känna stark optimism, men när jag läste om det i nyhetsmedia och pratade med folk var det mest skräckscenarier som målades upp. Tusentals självkörande bilar som kapas och kör ihjäl människor. Sånt.
Denna pessimism överskuggade möjligheterna.
Bitcoin och bitterhet
Samma sak hade hänt med några år tidigare med bitcoin. Och den gången blev det dyrt.
Runt 2012 upptäckte jag bitcoin, men bara via rubriker.
Negativa rubriker.
Väldigt negativa rubriker.
Jag hade inget intresse av att köpa droger, vapen och hade inget större intresse av att bli lurad.
Så jag ignorerade bitcoin. Tog inte ens reda på vad det var.
Då kostade en bitcoin en dollar. Hade jag köpt 100 bitcoin då, hade de vid toppen varit värda cirka 70 miljoner kronor.
Men det gjorde jag inte. För jag lät mig luras av de negativa rubrikerna. Men jag är inte bitter…
2014 hade jag tur. Då snubblade jag över en artikel av Marc Andreessen. Honom kom jag ihåg från 90-talet, då han startade Netscape.
Nu menade han att bitcoin kunde bli lika stort som persondatorn, eller webben. Om han trodde det borde jag i alla fall fatta vad det är.
När jag läste på, förstod jag att detta var ju så mycket mer än som fångats i rubrikerna.
Vilken möjlighet missar jag just?
Efter det ställde jag frågan till mig själv, och har ställt många gånger sedan dess:
Vad missar jag just nu, eftersom jag omedvetet tror på den negativa bild som sprids om en ny teknik eller innovation?
Jag blir en arg optimist
Optimismen, ilskan och en viktig insikt fick mig att börja fundera över min framtid.
Ändå sedan skolåren har jag drivits av vilja att ha en positiv påverkan på världen. Det var därför jag pluggade till lärare, för att bidra till att mina elever fick en bra start i livet.
När jag råkade halka in i politiken insåg jag att där fanns en möjlighet till en positiv påverkan på fler människor, om än inte lika direkt som för en lärare. Samma sak med flytten från lokalpolitik till nationell politik. Man hamnar längre från medborgarna, men kan bidra till att förbättra samhället för fler.
Som ekonomisk-politisk talesperson innehavde jag den tredje högsta positionen i partiet, och vem visste vad som kunde finnas i min politiska framtid.
Trots det hade jag bestämt mig för att sluta med politiken. Inte för att jag vantrivdes, utan för att jag upptäckt något ännu viktigare och för mig ännu mer meningsfullt.
Min optimism var sprängfylld av alla entreprenörer, forskare och innovatörer som jag träffat. Men problemfokuset och den allmänna pessimismen som mötte dem och deras innovationer gjorde att jag kokade av ilska. Den gjorde att mänskligheten missade viktiga framsteg som
Samtidigt hade jag fått en insikt, som innebär att jag skulle kunna bidra till ändra på det.
Alla de entreprenörer och innovatörer jag hade träffat hade något gemensamt: De var optimister.
Inte naiva med en orealistisk tro att på att “allt ordnar sig”. Det de gjorde var att visualiserade hur något skulle kunna bli bättre. Hur ett problem kunde lösas, eller en möjlighet skapas.
Ofta hade de insett saker som de flesta missat. De flesta trodde att saker blev sämre när det blev bättre, dyrare när de blev billigare, svårare när de blev enklare.
Om man förstår fakta som de flesta har missförstått, har man en fördel. Det var denna fördel dessa faktabaserade optmister hade. I gapet mellan förstånd och missförstånd dolde sig enorma möjligheter.
När jag och Birgitta Ohlsson träffade ena Spotify-grundaren, Martin Lorentzon, berättade han hur han och Daniel Ek trodde att laglig streamad musik var möjligt, när nästan alla andra trodde att det var omöjligt.
Jag hade under de senaste åren sett tjogvis med optimister som på samma sätt fann möjligheter. Det var dessa personer som mer än några andra skapade framtiden.
Jag insåg att framtiden skapas av optimister.
Så, om man samlar världens optimister i ett community, kommer de kunna ha en stor och positiv påverkan på världens framtid, tänkte jag.
Därför slutade jag i riksdagen och grundade Warp Institute.
