Mina funderingar, tips och annat smått och gott som jag tror passar en faktabaserad optimist. För dig som är Premium Supporter hos Warp News, men det går fint att dela det med vänner och bekanta.

📱 Kan man uppleva och filma samtidigt?

"Vi har glömt att uppleva eftersom vi är så upptagna med att dokumentera", skrev Arash Gilan på Linkedin och la upp en video från nyårsafton i Paris.

Det är den där typen av svepande pessimistiska påståenden som ofta tas som en sanning och blir till en kritik av den tid vi lever i. Underförstått: Det var bättre förr.

Men är det verkligen så? Kan man inte uppleva och dokumentera samtidigt? Kan inte filmen eller bilden var en del av en upplevelse, även långt senare?

Ett av mitt livs finaste minnen är julen i Locorotondo i södra Italien. En otroligt gullig liten stad, julpyntad till tänderna.

På torget underhöll en musiker och italienarna förvånade oss lite stelare svenskar med att sjunga med i varenda låt och dessutom börja spontandansa.

Jag filmade.

Dessa filmer har jag tittat på flera gånger. När jag gör det nu igen får jag tårar i ögonen. Det är så fint. Vår son Teddy är så liten och glad, italienarna är så härliga, det är så vackert.

Kom inte och säg till mig att jag inte upplevde något. Vår upplevelse där och då var väldigt stark. Om vi inte hade filmat hade den inte blivit större, och framförallt hade minnet fallnat med åren. Nu kan vi titta på videos och bilder och uppleva det igen.

Minnet av morfar

För några år sedan hittade jag och min bror gamla videos som pappa hade filmat någon gång i slutet av 80-talet. Fascinerande satt vi och tittade på timmar av vår barndom. När tomten klampade in, hur vi lekte i snön, hundarna och mycket annat.

Min morfar gick bort i början av 1990-talet när jag precis blivit tonåring. Jag har några bilder, men inga videos av honom. Trots att jag oavbrutet upplevde utan att filma (det fanns inga mobiler då) har jag få starka minnen av honom. Jag minns inte hans röst eller hur han rörde sig. Jag minns honom såklart, men skulle så gärna vilja minnas mer.

När jag och brorsan satt där och tittade på pappas filmer såg vi plötsligt mormor och morfars stora gröna Ford kommande åkande mot vår hus. Den svängde upp på vår väg och parkerade på uppfarten. Bildörren öppnades.

Nu! Äntligen skulle vi få se morfar! Kanske höra hans röst?

Då slutade pappa filma.

Mathias Sundin
Arge optimisten