2019 fick 1,2 miljoner hushåll i Sverige sin värme från fjärrvärmeanläggningar som brände avfall. Avfallsförbränning är därmed en viktig del i den svenska energiförsörjningen, men den är inte problemfri. Ett problem är att processen skapar giftig flygaska. Dessbättre har nu ett forskarlag från Chalmers utvecklat en metod som kan avgifta nästan all aska.

En stor fördel med metoden är att den kan utvinna värdefulla metaller som zink, vilket gör det lönsammare att behandla askan. I korthet går metoden ut på att separera ut flygaskan och sedan tvätta den med syra. Det separerar zink och andra metalljoner som sedan kan utvinnas och bearbetas till ny råvara.

Grundmetoden för detta har funnits sedan 1990-talet, men Chalmers-forskarna har utvecklat och effektiviserat den.

– I vår pilotstudie fann vi att 70 procent av den zink som finns i flygaska kan återvinnas. Då utvinns inte zinken som ren metall vilket är en betydligt mer krävande process, utan som en zink-rik produkt som kan säljas till metallindustrin och bearbetas vidare i befintliga produktionslinjer, säger Karin Karlfeldt Fedje, docent vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik och forskare vid återvinnings- och avfallshanteringsföretaget Renova i ett pressmeddelande.

När väl de värdefulla metallerna har separerats så behandlas askan igen för att få ner giftigheten.

– Efter utvinningen av zink förbränns askan igen för att bryta ner dioxinerna. Upp till nittio procent av det som sedan återstår är bottenaska som till exempel kan användas som konstruktionsmaterial, säger Karin Karlfeldt Fedje.

I Sverige ger sopförbränningen 250 000 ton flygaska varje år. I hela Europa handlar det om tio gånger så mycket aska. Om 90 procent av denna aska kan återanvändas istället för att lagras som farligt avfall på deponier minimeras en av sopförbränningens allvarligaste negativa miljökonsekvenser.

Läs hela studien här.