En starkt bidragande faktor till det höga priset på rymdfärder är de stora mängder bränsle som behövs för att få ut farkosten i rymden och dess avsedda destination. Av en rakets totala vikt kan drivmedel utgöra hela 90 procent.

Forskare i Japan genomför ett nu projekt som kan resultera i en fiffig lösning: lämna kvar drivmedlen på marken.

I en studie som publicerades tidigare denna månad beskrev japanska forskare hur de har drivit fritt flygande drönare genom att överföra mikrovågsström. För att göra detta konverterar de radiofrekvenser till en likström, som sedan driver drönarens motorer. Idén är inte ny, men tidigare experiment utfördes för länge sedan med låga frekvenser. Genom att använda höga frekvenser på 28 gigahertz kunde de lyfta 0,9 kilo.

För att uppnå detta användes ett sofistikerat strålspårningssystem för att se till att drönaren fick så mycket ström som möjligt. Trots detta fångades bara 30 procent av de utsända mikrovågorna av drönaren. Av de fångade vågorna omvandlades 40 procent till elektricitet.

"Dessa resultat visar att mer arbete krävs för att förbättra överföringseffektiviteten och noggrant utvärdera genomförbarheten av detta framdrivningsförfarande för flygplan, rymdfarkoster och raketer", säger Kohei Shimamura från University of Tsukuba i ett uttalande.

– Den stora utmaningen är att spåra mikrovågorna till raketen tills den når en höjd av 100 kilometer. För att uppnå detta är det nödvändigt att styra finjusterraket och mikrovågens fas med hög noggrannhet. Att anpassa fasen för flera mikrovågskällor med hög effekt är också en framtida utmaning, säger Shimamura till Space.com.

Det är uppenbart att tekniken är i sin linda och att mikrovågsdrivna raketer ligger i en mer avlägsen framtid. Men tekniken är lovande. De teoretiska fördelarna innebär att mikrovågsdrivna raketer en dag kan bli ett överlägset sätt att skjuta upp rymdfarkoster. Lägre vikt ger lägre kostnad. Att inte förbränna kemiska drivmedel skulle naturligtvis även kunna vara fördelaktigt ur miljösynpunkt.

Bild: "Drone and Moon" av Don McCullough är licensierad under CC BY 2.0