Peter Diamandis har i över tio år ansträngt sig för att komma på nya sätt att förklara exponentiell tillväxt för folk, för det är viktigt att begripa om man vill förstå framtiden.

När något blir digitaliserat hamnar det nämligen i en exponentiell kurva.

Men det verkar inte falla naturligt för oss. De enorma tal som uppstår när något dubblas gång på gång lurar oss. Precis i början kanske det inte är så klurigt. 1, 2, 4, 8, 16, 32, 64 och så vidare. Men snabbt blir talen väldigt stora:

10 dubblingar blir tusen gånger större.

20 dubblingar blir en miljon gånger större.

30 dubblingar blir en miljard gånger större.

Nu kommer både Diamandis och vi i Warp ha mycket lättare att bli förstådda. Tack för det, coronaviruset.

6D-modellen hjälper oss att förstå framtiden

Att förstå exponentiell tillväxt blir relevant först när man sätter den i ett sammanhang, och återigen har Peter Diamandis bidragit till det.

Han har en modell han kallar 6D. De sex faser något går igenom när det blir digitaliserat. Det är nyttigt att tänka på sin egen verksamhet, sitt eget jobb, företag och produkt och fundera på vad som händer när det blir digitaliserat. När de sex faserna passerats, vad har hänt då?

Här är Peter Diamandis modell där jag tagit kamerans utveckling som exempel.

Digitized

Kameran blev digital 1976. Utvecklad av en ingenjör hos Kodak vid namn Steve Sasson. Eftersom den vägde 3,6 kilo, tog bilder med 0,01 megapixel och det dröjde över en minut innan de syntes, blev den aldrig en produkt som såldes på marknaden.

Deceptive

Utvecklingen fortsatte i exponentiell takt, vilket lurade inte minst Kodak-cheferna. Tillräckligt bra och billiga digitalkameror skulle dröja många årtionden, menade de.

1988 kom Fuji med en modell, som var tänkt att bli den första kommersiella digitalkameran. Eftersom den bara tog bilder med 0,4 megapixel var den fortfarande för dålig och kom heller aldrig ut på marknaden.

Det skulle nu vara lätt att ge Kodakcheferna rätt. Tolv år efter den första digitalkameran hade tekniken ännu inte ens blivit tillräckligt bra för att kunna komma ut på marknaden.

Tolv år för att gå från 0,01 megapixel till 0,4. Kamerorna blev, i en linjär värld, bara 0,0325 megapixel bättre per år. I den takten skulle det dröja nästan 20 år innan de nådde över en megapixel. I en linjär värld, som sagt.

Men digital utveckling är inte linjär, den är exponentiell.

Disruptive

Man kunde lika gärna ha noterat att den blivit nästan 4000 procent bättre och att kvalitén dubblades vartannat år. Då når man över en megapixel mycket snabbare än på 18-20 år.

Redan sex år senare, 1994, kom en sådan kamera.

NC2000 som tog bilder med 1,3 megapixel. Tillräckligt bra för att komma ut på marknaden. Problemet var bara priset, cirka 150 000 kronor. Alldeles för dyrt för de flesta.

Det problemet hade försvunnit 2002 när Casio lanserade Exilim EX-S1. Den tog också bilder med 1,3 megapixel men priset var 98 procent lägre än åtta år tidigare, cirka 3000 kronor.

Det var under dessa år kamera- och filmbranschen förändrades dramatiskt. Att sälja kamerafilm gick från något lukrativt till något som ledde till bankrutt på bara några år. Vilket var precis vad som hände med Kodak, företaget som uppfann digitalkameran.

Demonetized - Dematerialized - Democratized

Utvecklingen stannar inte där. I nästa steg försvann kameran som fysisk produkt. Den hamnade i en annan produkt. I 2007 års iPhone satt där en kamera i mobilen, som tog bilder med 1,3 megapixel. Kostnaden för hela smartphonen var cirka 4000 kronor.

Steve Sassons 3,6 kilo tunga kamera 1976 vägde 2007 några gram och följde med på köpet.

Nu är kameror av bättre kvalité tillgängliga för miljarder människor världen över. Digitalkameran har blivit demokratiserad.

Ta några minuter och fundera på produkter, eller tjänster, som idag bara finns fysiskt eller precis har blivit digitaliserade. Vad kommer att hända när de går igen de sex stegen? Vilka möjligheter skapar det?