Jag har tidigare nämnt boken som jag skrev i maj, mitt under pandemin. I Vad händer nu med framtiden? 20 visioner om Sverige efter corona har jag gått tillbaka till 20 av de mest intressanta intervjupersonerna från podcasten Heja Framtiden och undersökt hur deras syn på framtiden har förändrats.

Det är inte bara positiv och underhållande läsning förstås. Men jag försökte också få experterna att blicka framåt, samtidigt som de fick uttrycka sina egna visioner om vart de önskar att vi tar Sverige efter att pandemins klor släppt taget.

Siduri Poli, Arash Gilan och Göran Adlén menar till exempel att det är just i kristider som man kan bygga framtidens riktigt spännande bolag. Så här säger Siduri i boken:

"Jag ser krisen som prime time för nya idéer och personer att ta plats på scenen. I snabbföränderliga tider lämnas alltid utrymme för något nytt – när vi måste anpassa oss och tänka om boomar kreativiteten och idérikedomen på helt andra sätt. Konstnärligt geni föds ofta ur pressade situationer, och jag tror att det samma gäller för entreprenörskap. Och vi får inte glömma bort att under finanskrisen 2008 startades bolag som Slack, Airbnb, Uber, Pinterest och Whatsapp.”  

Biohackern Hannes Sjöblad menar att den breda utbyggnaden av tester i kombination med den accelererande digitala vården gör att vi kan skapa en betydligt mer förebyggande vårdapparat.

”Jag ser ett nytt paradigm där hälsovården i stort är frigjord från sjukhusen. De ska användas för operationer, inte för att diagnosticera patienter som därmed riskerar att sprida smittor vidare. Den polletten tycks faktiskt ha trillat ner nu hos gemene man. Flera sjukhusavdelningar har vittnat om att de haft underbeläggning under coronapandemin eftersom folk söker vård på annat sätt. Distansvård har definitivt fått sitt genombrott.”

Både filosofen Tomas Björkman, ekonomiprofessor Micael Dahlen och forskaren Dr Mouna Esmaeilzadeh påpekar att det kan finnas ett värde i att stanna upp och reflektera under krisen.

Dr Mouna står fortfarande fast vid sin grandiosa framtidsvision: en värld utan fattigdom, svält och sjukdomar.

"Jag tror fortfarande på den utopin. Nu kom det ett virus i vägen, och vi kommer både inse att vi överreagerat och underreagerat på olika sätt. Men vi kommer fortsätta driva mänskligheten framåt. Kanske ger det också en möjlighet att tänka efter: så här måste det inte se ut. Vi hinner omvärdera saker och får tid att reflektera i ett annars ganska snabbt snurrande ekorrhjul. Utvecklingen börjar alltid med en tanke, vision eller idé, och det har man i vanliga fall sällan tid att utveckla när vardagen rusar."

Johan Kuylenstierna och Fredrik Wikholm ser att det finns potential att ställa om till en mer klimatvänlig politik och ett planetpositivt näringsliv.

Krisen ger också möjligheter att reparera system och strukturer som är trasiga. Viktoria Saxby hoppas på en feministisk omstart, medan Gabriella Overödder och Carin Ism ser behovet av att bygga ordentliga styrningssystem för framtida pandemier (och andra existentiella hot).    

Barakat Ghebrehawariat pekar på den rasism som pandemin blottlägger.

Det är sant att viruset inte kan tänka. Men det är en klen tröst när samhället är ojämlikt utformat. Viruset är inte rasistiskt. Samhället är det.

Dessutom berättar Jannie Jeppesen om den enorma digitala omställningen av skolan, medan Marie Gidlund lovordar livsmedelssystemet och menar att vi äntligen börjar få upp ögonen för vilken guldgruva vi har i de svenska smakerna.

Ja du fattar, det finns många tankar att hålla i huvudet samtidigt. Men i grund och botten är budskapet att krisen inte är slutet på världen - det kan snarare vara början på något nytt.

Jag hade turen att bli intervjuad av TT inför boksläppet, vilket innebar att artikeln gick ut i Aftonbladet, Sydsvenskan, GP och många andra tidningar. Då passade jag på att påpeka att framtidsoptimismen är "livsviktig":

Det handlar inte om att man naivt ska tycka att allt är fantastiskt, utan jag ser det mer som att man hela tiden försöker se lösningar. Om vi pratar om de största riskerna i världen känner jag att "vad bra att folk jobbar med det, hur kan vi hjälpa till med det arbetet?". Framtiden händer inte bara, utan vi skapar den hela tiden tillsammans. Att vara framtidsoptimistisk och lösningsorienterad tror jag hänger ihop. Och jag tror på att människan är fantastisk.