Den svenske uppfinnaren Gustaf Dalén , född 1869 och avliden 1937, var en av 1900-talets viktigaste personer för den internationella sjöfarten. Han konstruerade mycket tillförlitliga, helautomatiska system för alla typer av ljusfyrar och lysbojar, och de fyrar som hans företag tillverkade spreds över hela världen.

Det enda underhåll som behövdes var att en eller två gånger per år byta ut flaskorna med acetylengas, vilket gjorde att fyrar nu kunde placeras på ställen som annars hade varit omöjliga eller alltför opraktiska för fyrar. Dalén fick Nobelpriset i fysik 1912 för dessa konstruktioner.

Gustaf Dalén blev ingenjör på Chalmers i Göteborg 1896 och studerade därefter ett år på det mycket ansedda Polytechnikum i Zürich. Han blev sedan konstruktör på gasföretaget AGA, och från 1909 fram till sin död var dess vd.

"Gör det nu!"

Dalén var inte bara en genial uppfinnare och en skicklig företagsledare. Han var också en genomsympatisk människa. Det är mycket svårt att finna negativa omdömen om hans person. Vid sidan av teknisk snillrikhet var det framför allt två egenskaper som utmärkte Gustaf: snabbhet och optimism. Han tänkte snabbt, talade snabbt, rörde sig snabbt och var snabb med att fatta beslut. Som chef i AGA hade Gustaf en skylt på sitt skrivbord med orden ”GÖR DET NU!”.

Gustaf lät sig sällan nedslås av motgångar. Han var nästan alltid förvissad om att de problem och svårigheter han mötte skulle kunna övervinnas. Hans optimism var av det smittande slaget. De personer han mötte och de grupper han ingick i fångades ofta av hans entusiasm och framtidstro. Daléns vinnande personlighet var säkert en förklaring till att han, redan innan han hade gjort några banbrytande uppfinningar, inte tycks ha haft några svårigheter med att få anställningserbjudanden eller finansiering till sina projekt.

Den enda gången som han i vuxen ålder blev deprimerad var när han förlorade synen i en sprängolycka i september 1912. Han trodde då att hans karriär var över. Men han återfick snart modet och återvände som vd den 1 februari 1913.

Dalén lät sig inte nedslås av att både AGA och han personligen led svåra ekonomiska förluster under den ekonomiska krisen i början av 1920-talet. När den ekonomiska utvecklingen började vända uppåt 1922 ville Dalén ge sig i kast med något spännande tekniskt utvecklingsprojekt. Även om han nära följde olika utvecklingsprojekt inom AGA, insåg han att det var omöjligt för honom att delta i den praktiska experimentverksamheten.

Spisens paradigmskifte

Den utmaning han fann gällde att utveckla en energieffektiv köksspis. Gustaf ansåg med rätta att de vedspisar som ännu dominerade i de svenska hushållen utanför de större städerna innebar ett omfattande slöseri med bränsle. Dessutom var det opraktiskt med den besvärliga och ständigt återkommande tändningen, vedhanteringen, den ojämna värmen och de sotiga kokkärlen.

Gustaf Dalén arrangerade utvecklingsarbetet på det sätt som var mest praktiskt för honom själv. Experimenten bedrevs i köket i hans bostad, där den egna familjen fick bli hans assistenter. Från AGA levererades successivt nya spismodeller efter Gustafs anvisningar. Hustru och barn fick läsa av de olika temperaturmätarna, varefter Gustaf analyserade resultaten och gav instruktioner om vilka nya modifikationer som skulle prövas.

1929 kunde den energieffektiva, värmeackumulerande AGA-spisen lanseras. Den mötte snart ett stort gensvar, både i Sverige och internationellt. AGA-spisen hade inte bara en överlägsen bränsleekonomi, den underlättade också hushållsarbetet. Spisen innebar mindre arbete med att fylla på bränsle. Ingen sot. De plana värmeplattorna och emaljerade ytorna var lättskötta och hygieniska. Ingen risk (exempelvis för en blind) att bränna sig på en het spis.

Det blev vanligt att i annonser efter hushållspersonal uppge att köket var försett med AGA-spis. Just denna funktion hade spisen i Agatha Christies 4.50 från Paddington från 1957 där man på en nedgången herrgård förklarar för en platssökande att man i alla fall har en AGA-spis.

Rekryterade blivande reklamlegend

AGA-spisen fick tidigt en särskilt stark ställning i Storbritannien där ett företag 1932 fick en licens för tillverkning och försäljning som även omfattade de brittiska kolonierna. Samma år rekryterades ett 21-årigt försäljningsgeni, David Ogilvy, som hemförsäljare av AGA-spisar i Skottland. Han hade arbetat som kock i Paris under ett år efter att ha relegerats från Oxford University. Ogilvy blev så framgångsrik, att han ombads att skriva en instruktionsmanual för hemförsäljning. The Theory and Practice of Selling the AGA Cooker från 1935 blev en klassiker i reklamsammanhang. På 1960-talet utnämndes den av den amerikanska affärstidskriften Fortune till den bästa säljinstruktion som någonsin hade skrivits.

Under Ogilvys ledning hade reklambyrån Ogilvy & Mather under 1950-talet utvecklats till en av världens största och mest framgångsrika reklambyråer med huvudkontor på Madison Avenue i New York City.

Nålade pessimister

När en ny ekonomisk kris inträffade i början av 1930-talet blev Gustaf Dalén mer orolig för de pessimistiska stämningarna i samhällen än av den ekonomiska nedgången i sig. Han instämde säkert i president Roosevelts berömda uttalande i det första installationstalet 1933: ”Det enda vi har att frukta är fruktan själv”.

Därför beställde Gustaf ett antal nålar med texten ”VAR OPTIMIST”. Givetvis bar han själv en sådan nål, fullt synlig för alla. Så fort han mötte någon klagande olycksprofet, tog han fram en nål och fäste på dennes rockslag, vilket kan ha skapat viss nervositet hos den pessimistiskt lagde eftersom Gustaf inte kunde se var han stack nålen.

Anders Johnson - Författare till boken Gustaf Dalén – En biografi, Förlaget Näringslivshistoria 2016.