Warren Buffett är världens främste investerare. Hans förmögenhet, som gör honom till världens fjärde rikaste person, är skapad enbart genom hans investeringar. De första pengarna han investerade var lön som cyklande tidningsbud.

Passande nog var en av hans favoritinvesteringar i tidningar som satt på ett lokalt monopol.

“The economics of a dominant newspaper are excellent, among the very best in the business world,” skrev han i brev till aktieägarna i Berkshire Hathaway.

Men det var då det, 1984. Nu har han sålt sina sista tidningar och 2019 deklarerade han att de flesta tidningar är körda.

De flesta, som sagt. För det finns de som går mot strömmen. New York Times var en av de första av de större tidningarna som vågade satsa på digitala prenumerationer i en medveten strategi. Det har varit lyckat. När de slog igen böckerna för 2019 kunde de konstatera att både intäkter och vinst har ökat under året. NYT har nu över fem miljoner digitala prenumeranter.

Sveriges New York Times, Dagens Nyheter, har gett sig in på en liknande resa, med samma resultat. 2019 nästan dubblade DN vinsten från 57 till 117 miljoner kronor. Detta trots att annonsintäkterna fortsätter att falla. Antalet nya prenumeranter väger upp det.

Men vad är det som gjort att de lyckats? Det gick chefredaktör Peter Wolodarski igenom 2017 i ett webinar för International News Media Association.

Han berättar hur han 2014 träffade Michael Moritz från Sequoia Capital, förste venture capital-företag att investera i Google. Wolodarski pratade på om DN tills han avbröts av Moritz:

“I hear you are busy dying.”

Moritz rekommenderade dem att göra det mycket enklare att bli digital prenumerant genom att använda Klarna (som Sequoia investerat i.)

“Jag hade aldrig tänkt på ett samarbete mellan oss, en ledande nyhetstidning, och ett betalföretag,” sa Wolodarski i webinaret.

2015 lanserade DN möjlighet att bli digital prenumerant med bara ett klick.

Man häpnar över denna okunnighet om hur man jobbar digitalt. Amazon var pionjären på området att minska friktionen för kunden och lanserade betalningar med ett klick - 1999. Det har tillhört grundkursen sedan dess.

Vad har tidningarna pysslat med när detta sågs som något smått revolutionerande 2015?

Det som hotat journalistiken är tidningarnas oförmåga att byta affärsmodell. Nu när några av de gamla drakarna visar vägen kan säkert fler följa, men ännu större hopp ställer jag till nya aktörer som inte börjar med ett tungt och dyrt bagage.

Att journalistiken inte längre är beroende av tunga investeringar i tryckpressar och inte behöver bekosta dyr logistik när tidningarna ska distribueras öppnar nya möjligheter. Nu kan de utan extra kostnad distribuera sin journalistik över hela världen, om de så vill.

Inte heller behöver det bara vara text och bild. Video och ljud är billigare att producera och distribuera än någonsin tidigare.

Journalistiken står inför en ny guldålder när de slipper tunga fasta kostnader och dyr distribution. Det är dags för nyhetsmedierna att sluta gnälla på Google och Facebook och skriva nattsvarta rubriker och istället förändra sig. Om de inte gör det kommer de att dö.