đĄ OĂ€ndlig mĂ€nsklig kunskap Ă€r möjlig
Finns det en bortre grÀns för vad vi som mÀnsklighet kan lÀra oss? Finns det problem vi inte kan lösa eftersom vÄra hjÀrnor Àr för obetydliga? Ja, Ätminstone enligt den rÄdande uppfattningen. Men Àr det verkligen sant? Inte om du frÄgar Oxford-professorn David Deutsch.
Dela artikeln
MĂ€nniskans superkraft
Den mÀnskliga superkraften Àr förmÄgan att skapa kunskap. Vi Àr inte begrÀnsade till kunskapen som lagras i vÄrt DNA, utan vi har hjÀrnor med mer och en annan typ av kunskap. Vi har förklarande kunskap, som Deutsch kallar det.
Vi kan förstÄ saker. Under Ärtusenden har vi steg för steg förklarat saker för oss sjÀlva och ökat vÄr förstÄelse.
Det Àr denna typ av kunskap som Àr oÀndlig.
Om den inte Àr det skulle det betyda att vi sÄ smÄningom skulle nÄ en punkt dÀr ingen kan lÀra sig en enda ny sak. FörestÀll dig miljarder mÀnniskor och ingen, inte nÄgon enskild individ, kan lÀra sig nÄgot som vi inte visste tidigare. Ingen kommer att ha en ny idé, prova en ny sak, söka en ny förklaring.
Det Àr omöjligt. Vi kommer aldrig att nÄ det ögonblicket.
Det kommer alltid att finnas nÄgot nytt att lÀra sig. NÄgra av dessa saker kommer att vara oerhört svÄra, och det kÀnns omöjligt att förestÀlla oss hur vi nÄgonsin skulle kunna förstÄ nÄgot sÄdant. Men det beror pÄ att vi Ànnu inte har byggt rÀtt typ av kunskap, rÀtt förklaringar.
Anta att vi Äker nÄgra hundra Är tillbaka i tiden och mÀnniskor dÄ försöker förestÀlla sig videosamtal. Att kunna visa nÄgons ansikte som Àr tusentals mil bort och kunna prata med den personen i realtid. Den enda förklaringen nÄgon kunde ha kommit pÄ dÄ var magi, nÄgot övernaturligt eller gudalikt. Kanske en mycket öppensinnad person kunde tro att det skulle vara möjligt nÄgon dag, men utan nÄgon aning om hur.
Ingen bortre grÀns för vad mÀnskligheten kan göra
Denna resa av oÀndlig kunskap vi Àr pÄ innebÀr att det nÀstan inte finns nÄgon bortre grÀns för vad mÀnskligheten kan göra.
Den rÄdande uppfattningen Àr att vi ska vara mycket ödmjuka; vi Àr bara ett dammkorn i ett stort universum. Stephen Hawking kallade oss "en kemisk slaggprodukt pÄ en medelstor planet och kretsar kring en mycket genomsnittlig stjÀrna." Universums jantelag.
Den uppfattningen Àr bara korrekt om det finns en bortre grÀns för vÄr kunskap. VÄr typ av intelligens Àr inte obetydlig, Àven om vi fortfarande inte har uppnÄtt mycket pÄ universumnivÄ, galaktisk nivÄ eller till och med hÀr i vÄrt solsystem.
Varje mÀnniska Àr ocksÄ obetydlig i ett stort hav av Ätta miljarder andra mÀnniskor. Men trots det har vissa mÀnniskor en sÄdan drivkraft, intelligens och idéer som fÄr dem att flytta hela mÀnskligheten framÄt.
Den enda begrÀnsande faktorn Àr fysikens lagar
Om nÄgon av fysikens lagar gör det omöjligt Àr det omöjligt. Ingen kunskap kommer att förÀndra det. Men Àrligt talat finns det fortfarande mycket vi inte vet om fysikens lagar.
Naturligtvis kanske vi misslyckas med att fÄ ett galaktiskt inflytande. Vi kanske inte ens överlever. Men om vi inte överlever Àr det för att vi inte skapade rÀtt kunskap i tid. Det finns inga hot mot mÀnskligheten som vi inte kan lösa med tillrÀckligt med tid. Det Àr dÀrför det alltid Àr viktigt att pÄskynda innovation och kunskapskapande.
MÀnsklighet: En resa av obegrÀnsad lÀngd
Vi Àr pÄ en resa med obegrÀnsad rÀckvidd. En resa som kan leda oss vart som helst.
Vi Àr en del av en lift-off som i princip inte har nÄgon grÀns.
Vi kan bli ett dammkorn, eller sÄ kan vi bli sÄ mycket mer.
Det Àr faktiskt upp till oss.
Mathias Sundin
För en mycket mer detaljerad förklaring bör ni lÀsa David Deutschs bok The Beginning of Infinity. Den hÀr intervjun med honom av TED-kuratorn Chris Andersom Àr lysande. Han pratar ocksÄ vÀldigt intressant om optimism bÄde i boken och intervjun.