Premium Supporters -  klicka här för att lyssna på artikeln.

Vi måste minska utsläppen av koldioxid så att jordklotets uppvärmning minskar. Boven till uppvärmningen är användningen av fossila bränslen: olja, kol och naturgas. Nu finns det alternativ i sol och vind, ofta parat med vätgas och batterier. På vissa håll kan vattenkraft och geotermisk energi finnas. Vi måste fortsätta den energiövergång som redan startats, för endast på så sätt kan vi hejda klimatförändringarna.

Det fossila har byggt upp de samhällen vi har idag och gjort vår levnadsstandard möjlig, på många sätt har den utvecklingen berikat oss och skapat dagens välstånd. Men denna fossila era måste ta slut och de alternativa lösningar som finns måste snabbt byggas upp.

Blir världen fredligare av energiövergången?

Utöver det negativa med jordatmosfärens uppvärmning finns andra negativa saker med oljan. Det är ingen överdrift att påstå att oljan har ett ondskefullt ansikte. Blickar vi bakåt ser vi att spelet kring det fossila varit en historia i krig och skövling. Väldigt många av historiens konflikthärdar bottnar i kontrollen av fossila tillgångar. Även idag finns pågående konflikter i Ukraina, Turkiet och Grekland, Sudan och Sydsudan med flera. Samtliga med en stark fossil koppling.

Ganska många är de länder som helt vilar på inkomster från det fossila. År efter år har dessa länder lutat sig mot sina fossila tillgångarna och kommer få kämpa hårt med att komma loss från sitt beroende.

En övergång till det förnybara kommer att omkullkasta den fossila eran. Tillgången till den ”nya” energiresursen är relativt lika fördelat i världen. Visst har vissa länder tillgångar som andra har mindre av, Norge med sina vattentillgångar, Island med sin termiska energi. Men om man jämför varma ökenområden med andra områden så är skillnaden inte så stor som man först kan tro. Exempelvis så har Luleå fler soltimmar än Melbourne. Inget land har därför en avgörande större fördel än något annat land, vind och sol finns rikligt överallt.

Vilka geopolitiska effekter kommer vi se av den energiomställning som nu genomförs? Vad händer när energi blir en relativt billig tillgång? Kommer oljeländernas makt att minska?

Många länder kommer göra sig självständiga på energi. Kommer då konflikthärdarna lägga sig? Blir världen fredligare av energiövergången? Det vill vi reda ut i denna artikel, vi börjar med att titta bakåt in i den fossila historien.

Oljans historia

Vi vet att olja fanns för 1500 år sedan både i Kina och Mellanöstern. Användning av det som sipprade fram ur marken blev till en början belysning och värme. Men det fanns även en tro på medicinska effekter av den mörka trögflytande vätskan.

Det är i USA i mitten av 1800-talet som man började borra efter olja och utveckla olika användningsområden. Det blev en rusning efter det nya svarta guldet. Den första oljekrisen kom när glödlampan uppfanns och fotogenhandeln minskade, men snabbt blev behovet större igen.

I slutet av 1800- och början på 1900-talet slog förbränningsmotorn igenom. Företaget Fords framgångar visade tydligt för världen att bensin var det bränslet som skulle användas. Förbränningsmotorn var det som slog undan benen för batteri och ångbilar. Ganska snart gick alla transportslag över till oljeanvändning.

I början av 1900-talet blev inventering av oljefyndigheter det en viktig fråga. Kolonialländerna Frankrike och England tog kontroll över de stora fyndigheterna i Mellanöstern. Många konflikter uppstod men efter första världskriget delas området upp därav de linjal-liknande gränser som flera av Mellanösterns länder då fick. I takt med att fler fyndigheter gjordes ökade världens intresse för området.

Slaget om Mellanöstern

Rent strategisk är Mellanöstern otroligt viktig.  Allianser sluts mellan oljeländer och stormakter och konflikter dyker ständigt upp. Efter andra världskriget blir USA och Ryssland de som visar ett extra stort intresse för regionen.

När utvecklingen tar fart i Asien anmäler sig nya storkunder till Persiska vikens källor. Pipelines dras från Iran, via Pakistan till Indien.

Runt om i världen finns det mer eller mindre intensiva konflikter. Det är lätt att tro att de konflikter vi ser idag, Irak, Syrien, Nigeria, Sydsudan, Ukraina, Östra och Sydkinesiska havet har sina egna förklaringar men genom att syna dessa lite närmare finns det bakom förklaringar om klaner, religioner, nationalism, en annan gemensam nämnare, jakten på gas och olja.

Ofta lyfter man fram långvariga historiska motsättningar bland angränsande  stammar, sekter och folk. I Irak och Syrien är det en kollision mellan sunniter, shiiter, kurder, turkmener och andra; i Nigeria, bland muslimer, kristna och olika stamgrupper; i Sydsudan, mellan Dinka och Nuer; i Ukraina, mellan ukrainska lojalister och rysktalande i linje med Moskva; i östra och södra Kina, bland kineser, japaner, vietnameser, filipiner och andra.

Kontrollen över oljefyndigheterna

De ytliga konflikterna finns där men bakom finns den mycket starkare önskan om att kontrollera oljefyndigheterna. Yvigt målas fienden fram men många av dessa konflikter är egentligen en kamp för kontroll över den huvudsakliga källan till nationell inkomst. Under 2000-talet är det tydligt att konflikterna  egentligen till stor del varit ett energikrig.

Ser vi vårt beroende av energi så är detta inte så konstigt. Oljan utgör en mycket viktig inkomstkälla för regeringar och företag. Faktum är att regeringarna i Venezuela, Irak, Nigeria, Ryssland, Sydsudan och Syrien hämtar den största delen av sina intäkter från oljeförsäljning, medan de stora energiföretagen (många statligt ägda) utövar enorm makt i dessa och andra berörda länder.

Den som kontrollerar dessa stater, eller de olje- och gasproducerande områdena inom dem, kontrollerar också insamlingen och fördelningen av viktiga intäkter.  Det vi ofta kallar historiska fiender handlar om en kamp och kontroll över den huvudsakliga källan till nationell inkomst.

Dessutom lever vi i en energicentrerad värld där kontroll över olje- och gasresurser (och deras leveransmedel) översätts till geopolitisk inverkan på vissa och ekonomisk sårbarhet för andra. Eftersom så många länder är beroende av energiimport, utövar de länder som har ett överskott och kan exportera oproportionerligt stort inflytande på världsscenen. Vad som händer i dessa oljeländer påverkar även oss människor i länder som är storimportörer. Hela världen dras med i ett engagemang som kan ta sig i uttryck i olika sorters stöd, det kan vara försäljning av vapen, militära rådgivare, eller ekonomiskt bistånd – i vissa fall görs direkta ingripanden.

Kampen om energiresurser

Kampen om energiresurser har varit en iögonfallande faktor i många nya konflikter, inklusive Iran-Irak-kriget 1980-1988, Gulfkriget 1990-1991 och Sudans inbördeskrig 1983-2005. Vid första anblicken kan den fossila bränslefaktorn i de senaste utbrotten av spänningar och strider verka mindre uppenbar. Men titta närmare så ser du att var och en av dessa konflikter i grunden är ett energikrig.

I det senaste kriget i Syrien har kontrollen över olja varit central. När organisationen ISIS dök upp och började sina krig tog de genast kontroll över flera oljekällor. Genom att sälja olja till grannländerna fick de inkomster. Med oljepengarna kunde mer vapen köpas in.  Stormakter runt omkring såg mellan fingrarna och stoppade inte inkomstflödet som oljan gav.

Kontroll över viktiga energitillgångar eller fördelning av oljeintäkter är en viktig faktor i konflikter. Visserligen kan etniska och religiösa uppdelningar vara bränslet för det som sedan sker på det politiska och ideologiska området. Drömmen om enorma oljevinster är det som håller striderna vid liv. Utan löftet om sådana resurser skulle många av dessa konflikter så småningom dö ut. Inga resurser skulle finnas för att köpa vapen och betala trupper med. Så länge oljan fortsätter att flyta har de krigförande dock både medel och incitament att fortsätta slåss.

I en värld av fossila bränslen är kontroll över olje- och gasreserver en viktig del av nationell makt. Olja betyder lång mer än en vanlig handelsvara. Internationell politik kretsar runt oljan, all världens militära enheter är helt beroende av oljan. Har du kontroll över denna resurs är du en viktig spelare i världen.

Blicken framåt – en förändring i fokusområden

Vad händer idag? Insikten om klimatförändringarna blir allt mer uppenbar. Fler länder ser konsekvenser av uppvärmningen, vissa väderfenomen blir allt mer extrema och vanligare. Världens länder skrev på ett Parisavtal där man lovar att successivt sluta skicka koldioxid upp i atmosfären. Länderna har satt upp olika policydokument och färdplaner som beskriver hur deras energiomställning skall ske.

År som 2040, 2050 blir ofta målen man siktar på för att bli koldioxidneutrala. Den största utsläpparen Kina har sagt sig sikta på 2060. Glädjande nyheter så här i början av 2021 är att USA nu kliver tillbaka in i Parisavtalet.

2020 blev ett konstigt år där pandemin med kraftfulla lockdowns stannade upp flera länder. Samtidigt har många nya satsningar plockats fram där länder, med nya stimulanser, vill få ekonomierna att snurra igen. EU har satt upp en återhämtningsfond på motsvarande 8000 miljarder kronor. Enskilda länder gör även sina satsningar där mycket kapital ställs till förfogande.

En förändring i fokusområden har börjat. Vi ser tyvärr fortfarande en del fossila satsningar men de positiva signalerna blir allt fler. Exempelvis har några banker har sagt sig inte vilja stödja nya projekt som att borra efter olja i Arktis. Den mentala omställningen pågår och finans och kapitalbranschen styr nu bort sina satsningar och tillgångar från det fossila till hållbara projekt. Marknaden är rädd att stå med ”stranded assets” och vill därför hitta alternativ.

Stora summor söker projekt att finansiera

Det är väldigt stora summor som söker projekt att finansiera. Just nu är det brist på projekt för de som vill investera. Allt detta sammantaget indikerar att tillväxten i batterier, vätgas, sol och vind kommer bli brutal.

USA har sedan 2017 med sin skifferolja varit den största exportören av olja. Att ta upp skifferoljan kostar mer än den konventionella så när oljepriset sjunker har skiffermarknaden det besvärligt. Rysslands ekonomi bygger på olja och gasintäkter och även dom har haft stora problem med det låga oljepriset under 2020.

Det är uppenbart att Ryssland och USA kommer få stora problem med den omställning som kommer att ske. USA kommer att tappa stora intäkter och Ryssland likaså. Rysslands grannar har länge velat göra sig oberoende av sin stora granne.

Idag har alla större oljebolag antagit nya strategier. Utifrån insikten och den förändring som hela världen nu påbörjat letar de efter nya intäkter. Shell, BP, Exxon med flera vänder sig till det förnybara: vind- och solparker byggs i en alltmer intensifierad takt. Vätgassatsningarna börjar också bli flera. Summorna som man är villiga att spendera ökar hela tiden.

Innebörden i detta är att de själva påskyndar nedstängning av sina olje- och gasfält. Frågan som förr ställdes, ”vad gör vi när oljan tar slut” kommer inte att komma – oljefälten kommer få stänga i förtid.

Energirevolutionen

Under många år har priserna på vind- och solel pressats nedåt. Vi har nyligen sett exempel på sol-installationerna där priset landade på 11-13 öre för en kWh. Vi befinner oss i ett nytt läge nu, vind och solel har blivit en av de billigaste sättet att elektrifiera. Utvecklingen av vindturbiner och solcellspaneler fortsätter med allt lägre priser och ökad verkningsgrad.

Den nya energirevolutionen kommer även ge utvecklingsländerna nya möjligheter. Det går att räkna upp många av Agenda 2030-målen som uppfylls med elektrifiering. Vardagen ändras från tidsödande sysslor som ved- och vattenhämtande, söka el till mobilen, klädtvätt med mera till företagande och andra fattigdoms-eliminerande aktiviteter.

Några exempel på nyttor med elektrifiering är: sanitet, vattenpumpning, avsaltning, konstbevattning, konstgödsel, bättre sjukvård, matlagning, matförvaring, tvättning, digitala hjälpmedel, läxläsning på kvällen, bättre luftkvalitet för att nämna några.

Färre konflikter när länder blir självförsörjande på energi

En av vindens och solens nackdelar är planerbarheten. Som bekant så skiner inte solen alltid och vinden blåser inte jämt. Därför har batterier och vätgas blivit det som alla hyser tillförsikt till. Ibland finns ett överskott av el och vissa perioder ett underskott, detta kan jämnas ut med batterier och vätgas. Batterier för att kapa toppar och några timmars behov, vätgas däremot kan lagras under längre tider och även bli till bränsle i transporter.

De flesta länder har nu batteri- och vätgasstrategier och anläggningar byggs på väldigt många håll. För ett år sedan fanns planer på 6-7 batteri-mega-fabriker i Europa, idag planeras ett 60-70-tal och siffran ändras hela tiden. Elektrolysrör-fabriker, som behövs för att tillverka vätgas, fanns det för något år sedan bara ett fåtal av i världen. Nu planeras bara i vårt närområde ett 20-tal.

Allt detta sammantaget kommer att göra det förnybara ännu mer effektivt. Sol och vind får en effektiv mellanlagring. Med den tillväxten vet vi med säkerhet att prisbilden i ganska snabb takt kommer justeras neråt, batterier och elektrolysörer blir överkomliga i pris.

Svaret blir tydligt: vår förflyttning till det förnybara kommer att minska antalet konflikthärdar. När länder blir självförsörjande på energi kommer många incitament till konflikter att minska. Världen kommer bli fredligare, det kommer inte att finnas någon anledning till att bråka om energin när den finns i alla länders domäner och till en låg kostnad. Att satsa på det förnybara är rätt väg att gå – världen blir fredligare.

Källor

Blood and Oil: The Dangers and Consequences of America's Growing Dependency on Imported Petroleum – Michael T. Klare

The Oil Wars Myth: Petroleum and the Causes of International Conflict – Emily Meierding