Premium Supporters -  klicka här för att lyssna på artikeln.

Marc Andreessen har en förmåga att skriva texter med stor påverkan.

2011 satte han tonen för teknikvärlden under 2010-talet då han myntade frasen "software is eating the world." 2014 skrev han en annan viktig artikel, Why Bitcoin Matters, som fick många människor (jag inkluderade) att för första gången förstå revolutionen som var blockchain-teknik.

Hans största prestation var dock inte en artikel, utan något som han byggde: Mosaic, den första webbläsaren, som senare blev Netscape.

Nu har han gjort det igen. Hans artikel It's Time to Build har fått stort genomslag.

“Every Western institution was unprepared for the coronavirus pandemic, despite many prior warnings. This monumental failure of institutional effectiveness will reverberate for the rest of the decade, but it’s not too early to ask why, and what we need to do about it.

Part of the problem is clearly foresight, a failure of imagination. But the other part of the problem is what we didn’t *do* in advance, and what we’re failing to do now. And that is a failure of action, and specifically our widespread inability to *build*.”

“Every step of the way, to everyone around us, we should be asking the question, what are you building?”

Jag håller med. Warp Institute håller med. Vi vill få framtiden att komma snabbare. Det är vårt uppdrag. Vi vill inspirera och hjälpa människor att bygga saker. Men för att göra det behöver vi mer optimism.

Att vara optimistisk inför framtiden verkar vara en viktig faktor för att faktiskt bygga saker. Forskning visar att optimistiska människor genererar fler idéer och är mer öppna för andras idéer. Som jag har visat i de två artiklarna om The Wisdom of Crowds (del 1, del 2) är spridandet av idéer den största kraften för innovation och framsteg.

Men inte bara det, optimister är också mer benägna att göra något av idéerna. Starta ett projekt, grunda ett företag eller något annat som kommer att göra idén till verklighet.

När du startar något stöter du förr eller senare på problem eller hinder. Då är optimisterna mindre villiga att ge upp. Men om de måste, om hindrena är för stora för att övervinna, är de mer sannolik att försöka igen med en ny idé.

Andreessen skriver främst om USA men hans kritik gäller för de flesta nivå fyra-länder (de rikaste länderna, enligt Hans Roslings fyra inkomstnivåer.)

En anledning till att det byggs för lite kan vara den storskaliga pessimism som råder i de flesta av dessa länder.

Endast 27 procent i USA tror att levnadsvillkoren i världen kommer vara bättre om 15 år. 59 procent gör det inte. Svenskarna är lite mer optimistiska, 39 procent tror att världen kommer att förbättras, men ännu fler, 53 procent, tror något annat. I Japan är bara 10 procent optimistiska om framtiden, 13 procent i Frankrike och 18 procent i Tyskland.

På frågan om våra barn och deras ekonomiska framtid ser vi också pessimism. 60 procent av amerikanerna tror att deras barn kommer få det sämre, 64 procent i Kanada, 68 procent i Storbritannien och hela 85 procent i Italien.

Om du vill hitta optimister måste du gå till utvecklingsländer, nivå två- och tre-länder. I Vietnam tror 91 procent att deras barn kommer få det bättre ekonomiskt, i Nigeria 84 procent, Etiopien 84 procent, Indien 74 procent, Senegal 64 procent och Pakistan 51 procent. Israel verkar vara det enda nivå fyra-landet med fler optimister än pessimister.

Det vi behöver mer av är det som Peter Thiel kallar definitiv optimism.

Thiel var en av grundarna av PayPal, sedan den första externa investeraren i Facebook, och också grundaren av miljardollar-startupen Palantir. Han har sagt liknande saker som Andreessen.

I sin bok Zero to One skriver han:

"Vi ville ha flygande bilar, istället fick vi 140 tecken."

Med det menar han att vi på 50-talet drömde om ett samhälle med saker som flygande bilar. Istället fick vi babbel på sociala medier. Jag tycker det är onödigt hårt mot sociala medier, men han har en poäng.

I boken delar han också upp optimism och pessimism i fyra kategorier.

Definitiv optimism: Tror att framtiden kommer att vara bättre än nuet och arbetar för att det ska bli så.

Obestämd optimism: Framtiden kommer att bli bättre än nuet, men vet inte exakt hur, så gör inga specifika planer.

Definitiv pessimism: Tror att framtiden är dyster, men förbereder sig för den.

Obestämd pessimism: Ser en dyster framtid, men har ingen aning om vad man ska göra åt det.

Om det är bristen på byggande som driver pessimism, eller pessimism som hindrar oss från att bygga vet jag inte. Förmodligen både och. Vi kan börja i vilken ände vi vill. Om vi börjar bygga mer kommer det skapa optimism om framtiden. Med mer optimism kommer vi bygga mer.

Vi bör investera tid och pengar i de stora förbättringarna, det som gör saker tio gånger bättre, inte bara tio procent bättre.

Vissa av dessa ansträngningar kommer att misslyckas. Ibland spektakulärt. Men ibland kommer det att lyckas och vi kommer att göra stora framsteg och på kort tid förbättra våra liv avsevärt.

Det ger oss framtidstro och mod att våga bygga något ännu större nästa gång.