Jag tänker försöka leva till 122 års ålder. Eftersom jag är född 1978 fyller jag 122 år 2100. Festligt att uppleva ett tredje århundrade.

Det vore ju emellertid trist att skåla in ett nytt århundrade och sedan kort efter det kasta in handduken.

Men kanske måste jag inte det.

Longevity escape velocity 🚀

Jag tror nämligen det finns en god chans att vi då har kommit så långt i utvecklingen att vi nått longevity escape velocity, och jag kan leva vidare. Det innebär att ens förväntade livslängd förlängs lika snabbt eller snabbare än den tid som passerar. För varje månad du håller dig vid liv, förlängs din förväntade livslängd med minst en månad.

Jag har en plan för att klara av de kommande 80 åren, och till min hjälp har jag tagit David Sinclair. Han är professor i genetik vid Harvard och författare till boken Lifespan: Why We Age―and Why We Don't Have To.

Innan vi kommer in på planen ska vi reda ut varför Sinclair tror vi överhuvudtaget kan nå escape velocity, och varför det kan ske redan under de närmaste årtiondena.

Under 1900-talet har kvinnor i Sverige kommit ungefär en fjärdedel på vägen. På fyra års levnadstid har de adderat ett års förväntad livslängd. På fyra år har de bara blivit tre år äldre.

Tre fjärdedelar kvar alltså.

Professor Sinclairs avgörande insikt är att åldrande inte är oundvikligt. Åldrande går att bromsa, stanna och till och med vända, menar han.

What if we didn’t have to worry that the clock was ticking? And what if I told you that soon—very soon, in fact—we won’t? Well, that’s what I’m telling you.

Det finns en viktig anledning till att vi åldras – kanske den enskilt viktigaste – och det är en ökande förlust av information. Om vi jämför vår kropp med en dator så är arvsmassan, genomet, hårdvaran. Programvaran är epigenomet. Det instruerar en ny cell vad den ska vara för sorts cell och vilken funktion den ska ha. Det är där vi över tid börjar förlora information.

Det är därför håret blir grått, rynkorna kommer och höften börjar värka.

Han jämför oss med en DVD-skiva. Från början spelar den upp sitt innehåll perfekt, men med tiden får den några repor, sedan många repor och till slut är den oanvändbar. Men om vi inte låter det gå för långt, kan vi använd en polish för att reparera skivan.

Har vi funnit livets DVD-polish?

Det är denna polish för människokroppen som David Sinclair ägnar sin liv åt att finna – och han tror att han har gjort det.

2006 presenterade den japanske forskaren Shinya Yamanaka att “mogna, specialiserade celler kan omprogrammeras till omogna celler som i sin tur kan utvecklas till kroppens alla vävnader…” Så står det i motiveringen till Nobelpriset som 2012 tilldelades Yamanaka.

Sinclair menar att vi kan använda denna kunskap för att inte bara återställa några celler i ett laboratorium, utan hela vårt epigenom. Celler som gör fel saker återställs till sitt ursprungliga jag.

Vi skulle till exempel i trettioårsåldern kunna få en behandling, som vi sedan i fyrtioårsåldern kan “slå på.”

“Gray hair would disappear. Wounds would heal faster. Wrinkles would fade. Organs would regenerate. You would think faster, hear higher-pitched sounds, and no longer need glasses to read a menu. Your body would feel young again.”

Låter det här som science fiction, som något långt in i framtiden? Det är det inte, menar Sinclair. Han skriver i boken hur de varje vecka i hans labb uppvisar just detta i möss. Att översätta det till människor är svårt, men utvecklingen går fort.

“The pace of discovery is mind spinning. A full night of sleep for me and my lab members is increasingly rare.”

Hur snabbt det faktiskt kommer att gå vet vi såklart inte. Allt fler jobbar för att klassificera åldrande som en sjukdom, vilket kommer leda till att mycket mer resurser satsas på området, tror de. Hur som helst så hoppas jag att vi når detta genombrott de närmaste 80 åren. Men det innebär ju att jag ska ta mig igenom dessa år intakt. Hur då?

Medan jag väntar på genombrottet, hur ska jag klara 80 år till?

122 år helt för egen maskin blir väldigt svårt att uppnå. Under vår tid här på jorden har vi mer än dubblat vår livslängd. För runt 30 år till idag 72 år, på global nivå och ännu högre i många länder. Framförallt de senaste årtiondena har det gått snabbt. 1950 levde vi människor i snitt bara 46 år.

Men även om den genomsnittliga livslängden ökat, så har den maximala livslängden inte gjort det i samma utsträckning. Antalet hundraåringar har visserligen ökat från drygt 30 000 år 1950 till över en halv miljon idag. Men av dessa når bara 0,1 procent 110 år och nästan ingen till 120 år.

Det tycks som om människans övre gräns ligger där någonstans just nu. Jag kommer med andra ord behöva hjälp och Sinclair pekar på flera utvecklingar som kan addera friska år till våra liv.

En del kan jag göra för egen maskin. Det bästa sättet att förlänga sin livslängd är att äta mer sällan. Intermittent fastande (t.ex. bara äta under sex av dygnets 24 timmar), motion med hög puls någon gång per dag och kyla är tre saker som ökar chansen till ett långt liv. Vara hungrig och kall… även om det inte förlänger livet kommer det definitivt att kännas så.

Detta tillsammans ger sisådär tio extra år, menar Sinclair.

Kroppsövervakning med wearables och annan teknik ihop med DNA-monitorering ger ytterligare tio år.

Molekyler som sätter igång vår “survival circuit” kan ge ytterligare åtta till 32 år. Vi säger åtta år då. (I den här intervjun förklarar han vad survival circuit är.)

Att använda Yamanakas DVD-polish för vår kropp kan addera många årtionden, men för att hålla sig på den försiktiga sidan säger Sinclair tio år.

Det ger tillsammans 38 extra år.

Som bonus adderar jag själv åtta år. Det har nämligen visat sig att optimister lever nio-tio procent längre än pessimister. Ska vi kalla det för Warpbonus?

Enligt Jacob Lundbergs roliga lilla räknedosa kan jag förväntas leva i 86 år. Om jag till det adderar de 38 åren landar jag på 124 år. Med Warpbonus 132 år. Några år fler än jag behöver, men lite felmarginal är ju inte fel i det här fallet.

Vi kommer se tillbaka och förundras över att vi såg åldrande som oundvikligt

Om David Sinclair har rätt att det här genombrottet kommer ske mycket snart återstår att se, men det finns hopp även inom ett helt annat spår. Kraftfull utveckling av teknik som gör det möjligt att livet blir digitalt och vi inte måste gå runt i en köttkostym. Men det får bli en annan artikel.

När vi skålar in år 2100 så kommer vi inte längre se åldrande som något oundvikligt, tror jag.

Det kommer finnas ett tydligt före och efter, som med så mycket annat i människans historia. Före och efter vi trodde jorden var platt. Före och efter vi kunde flyga. Före och efter vi förstod att vi måste tvätta händerna innan en operation.

Vi kommer se tillbaka och förundras över den tid då vi trodde åldrande var något som det inte gick att göra något åt.

Tack till Victor Björk som faktagranskat och kommenterar artikeln innan. Viktor är forskare och aktivist inom anti-aging research. Lyssna på honom i Christian von Essens podcast Heja framtiden. Han samlar just nu också in pengar till en projekt inom området. Kolla gärna in det!