I december 2015 stod världen enig om att ändra kurs. Uppvärmningen hotar vår existens och måste stoppas, Parisavtalet signades. Kina ställde sig först utanför men klev senare på och USA har efter en tid utanför nu kommit tillbaka. Världens länder sätter nu upp sina färdplaner för ett fossilfritt samhälle. Tempot i omställningen skiljer sig dock mellan länderna men det är Parisavtalet som är språngbrädan. Koldioxidutsläppen skall bort och ”net zero emission” är målet.

Parisavtalet innebär att kol, gas och olja som används för tillverkning, byggnation, värme, elektricitet och transporter med mera skall bytas ut. Det fossila skall lämna plats för det förnybara.
Transporter skall drivas med el, husen skall värmas med el, jordbruket och industrier skall elektrifieras, de riktigt tunga koldioxidutsläpparna så som kol-,plast-, stål- och betongindustrin skall göras gröna och koloberoende.

Omställningen kräver att mänskligheten återigen gräver sig under jorden, men denna gång för att hitta metaller som är bundna i mineraler. Dessa kommer bli möjliggöraren till en av de största omställningarna mänskligheten hitintills gått igenom.

Mineraler överallt

I takt med den ökande elektrifieringen ökar även behovet av mineraler och metaller. Främst är det batterierna som ropar efter detta men även andra produkter. Vi använder metaller varje dag utan att vi alltid tänker på det.
Jordartsmetaller finns i paddan, de läggs ut på åkern, de används i läkemedelstillverkning, i bildäck och i vindsnurror.

Få känner kanske till att deras mobiltelefoner vibrerar med hjälp av metallen volfram. Gallium och indium ingår i LED-lampor, kobolt används i magneter och tandmaterial, platina finns i elektrolysörer som är viktig i vätgasframställning.

Det finns mineraler i färg och kosmetika, och vi använder metaller för att göra smycken och skulpturer. Mineraler och metaller används också för att hålla vår miljö ren, genom att de ingår i komponenter som filtrerar luften vi andas och vattnet vi dricker. Totalt finns ett 80-tal metaller och de flesta har namn som är okända hos människor i allmänhet så som: lantan, cerium, praseodym, neodym, prometium.

Faktum är att behovet av metaller är så stort att även om återvinningen var näst intill 100-procenting så skulle det inte täcka efterfrågan. Men på grund av den höga efterfrågan blir återvinningen allt viktigare.
Ser vi på produktionen av bilar blir behovet uppenbart. Det finns över en miljard personbilar och varje år säljs det cirka 90 miljoner nyproducerade bilar som innehåller allt mer av dessa mineraler och främst då i batterierna. I en fossilbil används 20 kilo koppar medan det i en elbil  finns 70 kilo.  

De flesta biltillverkare, inklusive Volvo, Volkswagen, Ford Motor, Toyota och BMW, har redan sagt att ämnar att bli helt elektriska. Vissa säger redan till 2030 och andra till år 2050. Lägg därtill att även bussar och tyngre fordon kommer att elektrifieras. Batterilagringskapaciteten måste därför successivt stiga.

Batterierna tar över

De flesta använder fler och fler batterier i sin vardag. Vi kan därför dra slutsatsen att efterfrågan på metaller - som koppar, kobolt, nickel och litium - som är centrala för tillverkningen av batterier, kommer att explodera under de närmaste decennierna.

Forskning kring batterier pågår för fullt över hela världen. Många vill hitta nya lösningar där man vill ersätta de metaller som är sällsynta eller är behäftade med problematik i brytningen, som exempelvis kobolt, med andra jordartsmetaller. Tesla kom i maj med nyheten att deras Megapack ska innehålla litiumjärn, istället för kobolt.  

De flesta länder satsar på att bygga batterifabriker, så kallade ”gigafabriker”. Kina har ett övertag eftersom att man startade tidigt. Av världens 211 litiumjonbatteri-fabriker finns endast 12 i USA medans 156 är i Kina och 22 i Europa. I Sverige bygger Northvolt batterifabrik i Skellefteå.

I staden Badajoz i regionen Extremadura nära gränsen till Portugal etableras nu Spaniens första batterifabrik. Det speciella med den  är att man inkluderar en anläggning för katodtillverkning, två gruvor och ett litiumraffinaderi.

Läs mer om litiumjonbatterier här.

I Sverige finns det svenska bolaget SaltX som använder el från sol och vind och hettar upp salt som sedan kan lagras under lång tid. När man sedan tillför vätska blir det el igen.  På Mittuniversitetet görs ett batteri med papper och saltvatten.

Not in my backyard

Kartan visar fyndigheterna i världen och det asiatiska övertaget. Bilden nedan visar fyndigheter i Skandinavien. Av kartan går det att avläsa att det finns stor potential i vårt närområde.

Men nya gruvetableringar klingar inte bra i allas öron, NIMBY-åsikter, not in my backyard, finns det gott om.

Sverige är ett land med 1000-åriga traditioner av metallframställning och vi producerar många olika metaller. 91 procent av all järnmalm i som förbrukas i Europa kommer från Sverige med de fem aktiva järnmalmsgruvorna som idag finns. Samtidigt är Sveriges produktion av järnmalm bara  en procent av den totala brytningen i världen.

Koppar bryts idag i sju svenska gruvor och Sverige står för 10-12 procent av EU:s kopparproduktion.

EU benämner vissa mineraler som kritiska material och listar 30 stycken som man menar är viktiga i Europas industri. Inventeringar har gjorts i alla länder och det positiva är att det finns mycket tillgångar men det tar tid att komma igång med brytning.

Gruvnäringens utmaningar

Gruvnäringen har ett skitigt rykte, då föroreningar och dåliga arbetsvillkor kantat historien. Få markägare blir entusiastiska över när prospektering pågår den egna marken. Men under decennier har regler skärpts och i Sverige finns en miljölagstiftning som håller hög standard jämfört med övriga europeiska länder. Trots att gruvnäringen har utvecklats ligger föreställningarna om den skitiga näringen kvar hos vissa.

Det finns fortfarande länder som inte alls har stramat upp sin hantering, som saknar en miljölagstiftning och där arbetsvillkoren är under all kritik.
60 procent av all kobolt kommer från Kongo, där utnyttjande av barn i gruvorna rapporterats, men fler länder håller på att starta koboltbrytning och som nämnts tidigare är lösningar på väg där kobolt kan ersättas med andra mineraler.

I Norden är det bara Finland som kommit igång med brytning av kobolt och i media har vi sett rubriker som ”Batterimetaller Finlands nya guld”. I Sverige pågår projekteringar i Norrbotten och Jämtland efter kobolt.

SOM-institutet i Göteborg gjorde 2020 en undersökning vad innevånarna i Sverige har för inställning till gruvnäringen. Överlag var man positiv till näringen som anses viktig för Sverige och man ansåg att den bör ges förutsättningar att utvecklas för att säkra tillgång till viktiga metaller, nu och i framtiden.

Kinas dominans

Kina har under många års tid sett mineral-fyndigheter som viktiga att kontrollera. Deng Xiaoping sade redan på 90-talet att: Mellanöstern har sin olja men vi har metallerna. Insikten om värdet av mineraler och metaller har funnits hos kineserna under lång tid.

Kina har stora egna fyndigheter men har över åren köpt upp fyndigheter runt om i världen. Några av koboltgruvorna i "Demokratiska" republiken Kongo finns i kinesisk ägo och även många gruvor i Australien och Chile.

Globalt sett är Kina den i särklass största producenten med 86 procent av världsproduktionen, följt av Australien på 6 procent och USA på 2 procent. Till EU kommer i stort sett all import av jordartsmetaller från Kina.

Om det blir en störning, konflikt, pandemi eller naturkatastrof kan givetvis länder använda sin makt till att strypa tillgången till dessa metaller. Därför spelar den säkerhetspolitiska frågan en stor roll. Sverige har en god tillgång på flera viktiga och eftertraktade metaller och bör kunna öka sin brytning av dessa, för att minska importberoendet.

För att ge ett exempel: den brittiska flygplansindustrin var under 40-talets krig tvungna att återvinna det som gick av aluminium för att bygga de tusentals plan som krävdes på grund av att importen strypts.

EU-länderna måste därför göra något av de mineraltillgångar som finns och utöka brytningen och kanske det viktigaste, återvinningen av dessa metaller måste bli mer effektiv.

Cirkulär återvinning

Endast mellan tre och åtta procent av metallerna ingår i ett cirkulärt system, enligt Sveriges geologiska undersökning. Mineraler är ändliga resurser så det är ett måste att bli bättre på återvinning. Metaller är perfekta kretsloppsmaterial, de kan användas, omformas och återvinnas om och om igen.

Det finns bra exempel i Sverige- smältverket i Rönnskär är en av världens största återvinnare av koppar och ädelmetaller från elektronik.

Batterifabriken Northvolt som snart är i produktion har som ambition att bli lite miljövänligare än de flesta andra batterifabriker. De har som målsättning att hälften av materialet till battericellerna skall komma från återvunnet material.

Energibolaget Fortum har redan nu en återvinningsenhet av litium-jon batterier. Visste du om att på de senaste olympiaderna har medaljerna kommit från återvunna mineraler?

Gruv- och metallindustrin kan bidra till i en cirkulär ekonomi. För det krävs att ändra vårt synsätt från; produktion- förbrukning, till; ”never ending” återvinning. För att det ska lyckas måste återvinningsaspekten finnas med redan när produktdesignen görs.

Transparens och spårbarhet

Medvetenheten ökar om att metaller kan komma från processer med en haltande miljöhänsyn och dåliga arbetsvillkor. Många som köper metaller till sin produktion vill kunna säga till sina kunder att deras produkt är OK, och även konsumentledet efterfrågar detta.

Därför är det en stor rörelse i branschen mot att hitta en märkning och spårbarhet som fungerar i handeln.

Branschorganisationen Svemin driver projektet TraceMet där man skall kunna följa certifierade metaller från gruva till slutanvändning. En nyhet härom veckan var att Boliden har beviljats medlemskap i International Council on Mining and Metals, ICMM. Det är en internationell organisation dedikerad till en säker, rättvis och hållbar gruv- och metallindustri.

EU har beslutat om att införa en ny lagstiftning för att främja ansvarsfulla inköp av mineral hos importörer, kallad EU:s konfliktmineralförordning (the Conflict Minerals Regulation). Lagstiftningen syftar till att importörer av kritiska mineraler ska ha en ansvarsfull anskaffning av dessa samt till att öka spårbarheten i leverantörsledet. Förordningen bygger till stor del på OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhets i leverantörskedjan.

World Economic Forums gruv- och metall-blockchain-initiativ består av sju riktigt stora metall- och gruvbolag som försöker designa och utforska blockchain-lösningar. Syftet är också att öka ansvarsfulla inköp i branschen och påskynda nya lösningar för synlighet i försörjningskedjan och att ställa krav på miljö, socialt ansvarstagande och styrning.

En medlem är multinationella Rio Tinto som menar att blockchain-lösningen kommer hjälpa kunderna att bli medvetna om ursprunget till deras aluminiumprodukter. Företaget hoppas att det ska leda till att slutanvändare kan fatta mer informerade val av de produkter de köper.

I Sverige finns ett omskrivet projekt Hybrit hos det norrländska LKAB/SSAB. Istället för att elda kol vill man bearbeta malmen med vätgasdriven teknik. Satsningen ligger långt fram och har inspirerat  all världens ståljättar till att dra igång liknande vätgasprojekt. Alla vill vara med i att ta fram grönt stål vilket redan efterfrågas i världen.

Samtidigt innebär detta att behovet uppstår av en grön-märkning. Kunderna vill veta att man köper grönt stål och kan kanske acceptera i alla fall till en början ett lite högre pris. Eftersom de riktigt stora företagen nu också på allvar vill ta fram grönt stål så talar mycket för att en certifiering  skyndas på och får stort genomslag.

Gruvdriften digitaliserar och blir renare

I gruvorna är automatisering, digitalisering och AI de stora honnörsorden. I grunden förändras gruvornas hantering. Operatörer sitter idag långt ifrån brytningsplatsen och styr förarlösa fordon. När en maskin går sönder kommer andra autonoma fordon och hämtar den. Det handlar om att skapa en säkrare gruvdrift, bättre luftmiljö och minska gruvornas miljöpåverkan.

Utvecklingen skapar förutsättningar för att producera mer och att mängden skrotmalm minskas. Den digitala utvecklingen är än så länge i sin linda, men har alla förutsättningar att röra sig snabbt framåt.

Gruvorna i Sverige går nu från wifi till 5G och IoT kommer så smått. Fler och fler AI-projekt startas. I projektet Insite-X undersöker Högskolan i Skövde tillsammans med Outokumpu och Ovako om AI kan göra för nytta i järn- och stålindustrins produktionsprocesser. AI-projekt skall analysera stora mängder data och maskindynamik. Med nya röntgenmaskiner hämtas information in och AI avgör vilken malm som är mer eller mindre brytvärd.  

Batteridrivna förarlösa fordon kommer bli det vanliga. Autonoma drönare ihop med scanner blir ett effektivt sätt för att undersöka svåråtkomliga områden i schakten. Robotteknik i gruvorna blir mer och mer vanligt. Detta leder till att det behövs färre och färre människor vid brytningsfronten.

Batteritekniken gör att dieselfordon och avgaser försvinner. Sensorer styr tillförseln av frisk luft på ett billigare och smartare sätt.

Sammanfattning

Vi står inför en stor omställning där det förnybara tar över. Mänskligheten står redo med borrar och maskiner för att återigen leta djupt underjord efter råmaterialet som ska bygga de nya världen.

Beroendet av smutsiga verksamheter vill många ändra på och nu finns en möjlighet till det. Forskare jobbar febrilt med att ta fram alternativa materiel till batterier och elektronik.  Det är viktigt inte bara för Sverige utan för hela världen, för en framtid  med välstånd och bra livsmiljö. Vår attityd mot gruvnäringen måste ändras annars finns en risk att tillgången till kritiska mineral blir en flaskhals i klimatomställningen.

Mineralbranschen skapar många arbetstillfällen så låt oss utveckla den vidare. Samhället måste se att gruvan är en attraktiv arbetsplats som använder all teknik som övrig industri använder.  Det tidigare smutsiga gruvarbetet har bytt skepnad till ett riktigt framtidsjobb.

Vi i Sverige kan vara drivande, vi har Luleå Tekniska Universitet, LTU, som av många anses ledande i Europa inom gruvforskning. Vår gruvnäring ligger i framkant.  Det vi nu behöver är en förändrad och snabbare tillståndshantering för att det hållbara samhället skall ta form.