Mikroplaster är en stor källa till förorening av världens hav. Forskning visar nu att många av fibrerna som förmodats vara syntetiska egentligen är naturliga. Tidigare undersökningar av mikrofibrer i havsvatten har räknat alla fibrer som plast, eftersom man antagit att naturliga fibrer skulle brytas ned för fort för att ansamlas i marin miljö. Nu visar det sig att en stor andel av fibrerna bland annat är bomull och ull.

Professor Peter Ryan och hans kollegor vid Kapstadens Universitet i Sydafrika analyserade 2000 fibrer, som endast var en millimeter långa, med en teknik som kallas infraröd spektroskopi. Teamet använde sig av 912 vattentester tagna från Atlanten, Indiska Oceanen, Södra Ishavet samt Medelhavet. Enligt New Scientist visade proverna att endast 8 procent av alla fibrer var plast, såsom polyester och nylon. Resten var naturliga fibrer. Bomull utgjorde 50 procent av det totala mängden. Ull 12 procent. Andra naturliga material var silke, hampa och linne.

I dag är nästan två tredjedelar av alla textilier som tillverkas gjorda av syntetiska material. Tidigare har det antagits att naturliga fibrer inte skulle kunna bestå i havsmiljö, men nu tänker forskare om. Ryan tror att det är möjligt att bomullen och ullen som han och hans team funnit är från tidigare årtionden. Han refererar till en helt intakt bomullsväst som hittats i ett 133 år gammalt skeppsvrak.

Dock tror Dr. Beverly Henry, docent vid Institute for Future Environments vid Queensland University of Technology i Australien, att naturliga fibrer tillslut bryts ned till molekyler som tas upp i ekosystemets naturliga kretslopp. I en intervju med Sourcing Journal sade hon:

– När det gäller mikrofibrer råder det liten tvekan om att alla textilier - naturliga eller syntetiska - fäller under produktion, användning och som avfall. Men det finns trovärdiga bevis för att fibrer av ull och bomull bryts ned i havsvatten, tack vare naturligt förekommande mikrober som bakterier och svampar och resulterar i ofarliga molekyler som används igen i ekosystemets naturliga cykler. Däremot finns mikrofibrer av plast kvar i många, många, möjligen hundratals år.

Än är det inte klart hur naturfibrer påverkar det marina livet, men de är i alla fall bättre än plast eftersom fibrerna tillslut bryts ned på ett naturligt sätt. Tänk vilken lättnad det är att endast 8 procent av alla mikrofiber i våra hav är plast...  

Även om det inte är fastställt vilken effekt naturliga mikrofibrer har på det marina livet, så är de ändå av naturligt ursprung. Förhoppningsvis kan våra insikter om mikrofibrer, tillsammans med framtida vetenskaplig forskning, transformera hur vi handskas med textilier i framtiden.