đ Svampar och bakterier ska hjĂ€lpa industrin fĂ„ ner utslĂ€ppen
Samma process som bryter ner berg till grus kan anvÀndas för att fÄnga in koldioxid frÄn industrin.
Dela artikeln
Ett forskningsprojekt; Bam, undersöker nu om det gÄr att fÄ maskar, bakterier och svampar att pÄ ett naturligt sÀtt fÄnga in koldioxid. Metoden bygger pÄ vittring, det vill sÀga den process som normalt bryter ner berg till grus, lera och joner.
Jonerna som bildas reagerar med varandra och fÀlls ut till nya mineraler och bergarter som till exempel kalksten. Kalkstenen som bildas lÄser koldioxiden som bildas under vittringen sÄ att gasen inte nÄr atmosfÀren dÀr den annars bidrar till uppvÀrmningen av planeten.
âPĂ„ en geologisk tidsskala har vittring av silikatmineral hjĂ€lpt till att reglera jordens temperatur. Det Ă€r de processerna vi försöker förstĂ€rka eftersom de naturligt inte Ă€r tillrĂ€ckligt snabba. Det Ă€r idĂ©n bakom den hĂ€r konstruerade teknologinâ, berĂ€ttar Thomas Corbett, postdoktor vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom projektet, i ett pressmeddelande.
Forskarna blandar krossad sten med hö och lÀgger till bakterier och svampar i en bioreaktor dÀr de ocksÄ för in koldioxid. Höet fungerar som mat för organismerna och under processen omvandlar de den koldioxid som finns i blandningen till kalksten och rester som Àr tÀnkt att anvÀndas som gödning pÄ Äkrar. Daggmaskar finns ocksÄ med för att röra runt i materialet.
Ăn sĂ„ lĂ€nge rör det sig om experiment i mindre skala. I framtiden hoppas forskarna att bioreaktorerna ska kunna ta exempelvis betongavfall och slagg frĂ„n industrier och rena dem i reaktorerna. Men först mĂ„ste forskarna testa sig fram för att avgöra vilka kombinationer av över 200 olika mineraler, organismer och organiskt material som resulterar i högst vittringstakt.
âVi börjar med ganska smĂ„ reaktorer som vi fyller med kanske 400 gram material och sedan skalar vi upp det. Vi anvĂ€nder tusentals av de hĂ€r genomflytningsreaktorerna för att försöka komma pĂ„ den bĂ€sta kombinationen av organismer och vattenflöde genom reaktornâ, sĂ€ger Thomas Corbett.