Gensaxen Crispr kan ge oss helt nya möjligheter att behandla sjukdomar i framtiden. Men det finns en del problem som måste lösas innan Crispr kan nå sin fulla potential. Ett av dessa problem är nu närmare sin lösning tack vare forskningsresultat från Karolinska Institutet.

Problemet är att Crispr orsakar en del cellskador när generna redigeras. Det är så det fungerar, men när en cell blir skadad aktiveras proteinet p53 som fungerar som cellens “första hjälpen” vid skador på DNA.

Det kan göra att cellen får brist på p53, vilket i sin tur kan leda till att celler kan börjar växa okontrollerbart och omvandlas till cancerceller. I mer än hälften av alla cancertumörer är genen för p53 också muterad och skyddar inte mot okontrollerad celldelning.

Forskarna har nu visat att celler med inaktiverande mutationer i p53-genen får en överlevnadsfördel när de utsätts för CRISPR och kan därmed ansamlas i en blandad cellpopulation. Det visar sig att en kortvarig hämning av p53 kan förhindra anrikningen även av sådana celler.

– Det kan verka motsägelsefullt att hämma p53 i Crispr-sammanhang. Det finns dock litteratur som stödjer att det kan göra Crispr mer effektivt. I vår studie visar vi att detta också kan motverka anrikningen av celler med mutationer i p53 och kopplade gener, säger studiens försteförfattare Long Jiang, doktorand vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet, i ett pressmeddelande.

Upptäckten skulle också kunna göra det möjligt att identifiera ett nätverk av möjliga muterade gener som måste kontrolleras noga när Crispr används.

Forskarna ska nu gå vidare för att lära sig mer om mekanismen bakom hur p53 påverkar Crispr-behandlingar.

– I cellkulturer ser vi en snabb och stark anrikning av celler med mutationer i p53 när vi utsätter cellerna för Crispr. Detta är dock förutsatt att celler med mutationer finns där från början. Vi kan alltså påvisa att mekanismen existerar och faktorer som påverkar den, men vet i nuläget inte till vilken nivå detta är ett reellt problem och det vill vi utforska vidare i mer kliniknära prover, säger Fredrik Wermeling, forskare vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet.

Läs hela studien här.

Bild: Pixabay/swiftsciencewriting