đ Visualisering ska ge bĂ€ttre och sĂ€krare hjĂ€rtoperationer
En modell ska i framtiden kunna simulera hjÀrtoperationer och visa vilken procedur som Àr bÀst för varje enskild patient.
Dela artikeln
Att utföra öppen hjÀrtkirurgi som exempelvis en hjÀrtklaffsoperation Àr rutin för vÄrden idag, men det finns ÀndÄ alltid risk för komplikationer. Patienterna kan om det vill sig illa drabbas av stroke, infektioner, blödningar, hjÀrtinfarkt och njurproblem.
I framtiden kan en ny 3D- visualiseringsteknik, som forskare vid KTH och Cleveland Clinic i USA utvecklat, minska risken för komplikationer. Med 3D-tekniken kan kirurgerna se hur hjÀrtat arbetar innan operationen och pÄ sÄ sÀtt kunna planera operationen sÄ att risken för komplikationer minskar.
âReparationer av aortaklaffar har inte alltid varit framgĂ„ngsrika. Att veta före operation hur problemet Ă€r beskaffat ger kirurgen större tillförsikt och ökar chansen att reparationen av aortaklaffen kommer att fungera. DĂ€rför Ă€r det av stor vikt att kunna Ă„terskapa patientspecifika modeller i 3D av patienternas hjĂ€rtan för att minska risken för de feldiagnoser som 2D-avbildningar kan ge. Genom 3D-bilder, som över tid visar problemet i detalj, minimeras antalet operationer som patienten behöver under sin livstidâ, sĂ€ger Elias Sundström, forskare vid KTH och en av forskarna bakom tekniken.
Tekniken gör det möjligt att skapa modeller som simulerar samspelet mellan blodflödet och dynamiken i aortaklaffens öppnande och stÀngande funktion. För det anvÀnder forskarna en fyrdimensionell datortomografi (4D CT).
âFördelen med datortomografi i fyra dimensioner Ă€r möjligheten att studera dynamiken i aortaklaffens öppnande och stĂ€ngande funktion. DĂ€rmed gĂ„r det att analysera eventuella problem med lĂ€ckage pĂ„ grund av att klaffen inte stĂ€nger fullstĂ€ndigt, regurgitation, och att klaffen inte öppnar upp fullstĂ€ndig, stenosis. Vid en statisk 3D-avbildning saknas möjligheten att studera klaffens dynamik under hjĂ€rtcykelnâ, sĂ€ger Elias Sundström.
Arbetet Àr Ànnu i ett tidigt skede och forskarna har flera Ärs arbete framför sig för att fÄ fram en lösning som kan anvÀndas i vÄrden. Men mÄlet Àr att i slutÀnden kunna simulera reparationer av aortaklaffen och dÀrmed förutse vilken reparationsprocedur som ger bÀsta möjliga utfall och hÄllbarhet för patienten.