2019 var ett stort år för Bluetooth-protokollet. Då installerades fler Bluetooth-enheter i prylar som leksaker, spårsändare och tandborstar än i bärbara datorer och telefoner. Enligt uppgifter från ABI Research, som samlats in på uppdrag av Bluetooth Special Interest Group, eller SIG, så såldes 4,2 miljarder Bluetooth-enheter under 2019 varav 52 procent hamnade i hörlurar, smarta högtalare, lampor, kläder och så vidare.

2020 tror SIG att tillväxten av så kallade "hearables", smarta högtalare och hörlurar, och Kinas  implementation av Bluetooth för smarta hem kommer att öka försäljningen av icke-datorrelaterade Bluetooth-enheter till 2,5 miljarder. Samtidigt förutspås den totala försäljningen av produkter som innehåller Bluetooth uppgå till 4,6 miljarder.

Från Penny Link till hela världens Bluetooth

Bluetooth, som är engelska för Blåtand eller blåtandsteknik, är en standard för trådlös kortväga kommunikation mellan till exempel headset och mobiltelefon eller mellan tangentbord och dator.

Den första versionen, Bluetooth 1.0, släpptes 1999 och 2010 kom det första stödet för en mer strömsnål lågeffektvariant, Bluetooth LE, som snabbt blev populär. 2016 släpptes Bluetooth 5 och nu var standarden helt och hållet inriktad mot låg effekt.

Bakom Bluetooth-standarden stod från början teknikjättar som Ericsson, Nokia, IBM, Toshiba och Intel. Men grunden till standarden var faktiskt ett projekt som hette Penny Link och initierades av Nils Rydbeck på Ericsson Mobile Communications, ECS, under 90-talet.

Så var kommer Bluetooth, eller Blåtand ifrån? Det namnet kommer ifrån att Jim Kardach från Intel, som var med i arbetsgruppen, hade läst en historiebok om just Harald Blåtand. Han tyckte att det var ett passande namn för att binda ihop arbetsgruppen som bestod av medlemmar från företag som samtliga hade en blå logotyp: Intel, IBM, Ericsson och Nokia.

Vikingakonungen Harald Blåtand är både känd för att han enade Norge och Danmark och att han var en stor talare som var duktig på att få människor att enas och prata med varandra. Symbolen för "bluetooth" blev också passande nog två stiliserade runor; ᚼ("H") och ᛒ("B").

Inte bara för headset

Från börjad var Bluetooth ett rätt udda nisch-protokoll. Ni minns säkert säljarna och hantverkarna med headset? Då, i början, var det framför allt ett utmärkt sätt att strömma röstsamtal till telefoner. Sedan dess har mycket hänt och det är tack vare att protokollet ständigt anpassats efter nya behov och inte gynnat någon specifik tillverkare.

Framför allt var det just övergången till låg effekt 2010 som gjorde att Bluetooth kunde installeras i allt fler enheter och lägga grund för ”sakernas internet” eller Internet of Things. Nu kunde ju Bluetooth enkelt drivas av mindre batterier och hamna i allt från sensorer som du knäppte fast på strumpan till aktivitetsarmband.

Det gjorde det också möjligt att skapa ”beacons”, eller spårsändare, som använde Bluetooth-signaler för att sända meddelanden till telefoner i närheten.

Uppdateringen till låg effekt, skapandet av beacons och det faktum att Apple anammade båda användningsområdena i sina telefoner och surfplattor öppnade upp Bluetooth för nya marknader, inklusive träningsprylar och uppkopplade lås.

Några år senare, med lanseringen av version 5.0 och 5.1 av Bluetooth, lades två ytterligare funktioner till som var utformade för Internet of Things. Den första var förbättrade beacons och platsspårning vilket tillät att mer data kunde sändas av beacons och mer granulära platsfunktioner. Den andra var förmågan att skapa ett nätverk med hjälp av Bluetooth-radio, vilket gjorde det möjligt att skapa så kallade mesh-nätverk med Bluetooth. Det i sin tur gjorde att tekniken kunde konkurrera med andra trådlösa standarder som Zigbee och Z-Wave.

Mesh-nätverk tar Harald Blåtand in i framtiden

Det här leder oss fram till var Bluetooth är idag där en stor del av försäljningen av Bluetooth-enheter nu drivs av mesh-funktionaliteten. I Kina har till exempel Xiaomi och Alibaba tekniken i sina smarta högtalare och när fler prylar nu kopplas ihop, eftersom kineserna vill bygga smarta hem, är Bluetooth förstahandsvalet. Innan mesh-tekniken kom hade Bluetooth runt 10 meter i räckvidd. Nu, när fler Bluetooth-prylar kan kommunicera med varandra och skapa ett gemensamt nät där en signal kan hoppa mellan flera enheter för att komma fram, kan räckvidden blir betydligt längre.

Hittills är 90 procent av de Bluetooth-enheter som använder sig av mesh belysningsrelaterade, enligt SIG. Det är uppkopplade lampor helt enkelt. Det betyder att lamporna nu, kanske lite otippat, blir basen för nästa uppkopplade nät i ditt hem, utöver wi-fi.

När nu Harald Blåtands namn, över 1000 år efter hans död, ännu en gång sprids över världen är det via en teknik som på den tiden helt klart skulle ses som svartkonst men som idag ger oerhört mycket nytta till mänskligheten. Och en sak finns gemensamt, det handlar fortfarande om en stor förmåga att få människor, och prylar, att enas och prata med varandra.