Det är synnerligen en skiftenas tid, nu när hela världsekonomin är pausad och flera av samhällets mest fundamentala grundantaganden ifrågasätts.

Nicklas Berild Lundblad skriver om asynkrona ekonomier och samtidens värde.

“En av pandemins mer komplexa effekter var att den slog sönder denna gemensamma tid till lokala ögonblick. Världen krympte, säger vi, men den hamnade också ur takt.”

Atomer har blivit betydligt svårare att flytta när gränser stängs och logistikkedjor störs, men idéer är måhända mer flyttbara än någonsin. Det ser vi om inte annat i hur vetenskapen enats jorden runt om att tillsammans arbeta mot viruset snabbare än någonsin.

Det syns också i hur företag som arbetar först och främst med kunskap (“jobbar med data” som man sa förr) inser att det där med distribuerade team faktiskt fungerar helt OK – vilket potentiellt minskar beroendet av närhet till fysiskt kontor.

Samtidigt som mycket produktion nu “flyttas hem” kanske vi ser en omvänd trend vad gäller idéutbyte och kunskapsarbete över nationsgränser.

Det är ju faktiskt något paradoxalt, detta att kunskapsintensiva företag varit de med starkast lokal anknytning (“kontor i centrum”) medans “tyngre” produktions- och logistiskkedjor flyttats till andra sidan jorden.

Ekonomins logik är att gynna det som skapar mest värde och kanske ser vi en “flip” av dessa två nu?

Produktionen – atomerna – flyttar hem men kontoret och dess idéer blir gränslöst och virtuellt.