Två tredjedelar av den globala avskogningen sker i tropiska och subtropiska områden. Avskogningen är till stor del kopplad till produktion för export av livsmedel och djurfoder som palmolja, sojabönor, trävaror, kakao och kaffe. Så vi i västvärlden bär en del av skulden till avskogningen, men det gör också att vi kan hitta lösningar på vår sida.

Det har forskare vid Chalmers och universitetet UCLouvain i Belgien tagit fasta på när de analyserat förslag på hur vi i EU skulle kunna arbeta för att minska avskogningen. Någon brist på förslag är det inte. Totalt har forskarna gått igenom 1 141 olika förslag.

Nu var många förslag bara varianter på varandra. I slutänden var det 86 unika förslag kvar. Av dem var det många som av en eller annan anledning var orealistiska eller som inte gav något större resultat.

Kvar efter gallringen fanns till slut två huvudalternativ som forskarna menar både skulle ha en stor inverkan och som också har en realistisk chans att faktiskt kunna genomföras.

Det ena förslaget handlar om så kallad Due diligence. Det vill säga att den som importerar en vara också är ansvarig för sådant som händer i leverantörskedjorna.

– Om det visar sig att ett av de importerande företagens leverantörer har produkter som bidrar till avskogning kan företaget få betala skadestånd. Ett sådant system bedömer vi som både trovärdigt och möjligt att genomföra politiskt och praktiskt. Det finns också exempel från Frankrike och England där man har genomfört eller ska genomföra liknande system, säger Simon Bager, doktorand vid Université Catholique de Louvain, Belgien och huvudförfattare till studien i ett pressmeddelande.

Rundabordssamtal kan ge stora framgångar

Det andra förslaget som forskarna tror på handlar om att samla företag, organisationer och politiker till gemensamma samtal. I de samtalen får alla intressenter ge sin syn på saken och förhoppningsvis kommer de fram till åtgärder som alla kan enas om.

Exempel på att den metoden kan fungera finns redan. Vi skrev till exempel tidigare om ett projekt där organisationer, med Greenpeace i spetsen, lyckades få de lokala uppköparna av soja att gå med på att inte köpa soja som odlats på nyligen avverkad mark.

– Sådana exempel gör att vi kan säga att rundabordssamtal kan få effekt. Och enligt vår bedömning är det en åtgärd som är lättare att få acceptans för, eftersom det då inte bara handlar om att lagstiftarna bestämmer, utan att de inblandade parterna får vara med och utforma åtgärderna själva. Samtidigt kan rundabordsdiskussioner anpassas till det område eller den region där det införs, vilket ökar sannolikheten för att initiativet kommer att stödjas av lokala aktörer, säger Martin Persson, docent i fysisk resursteori vid Chalmers och en av forskarna bakom studien.

Forskarna har slutligen några råd till politiker, företag och organisationer i EU.

– Vidta åtgärder som faktiskt har en möjlighet att åstadkomma förändring. Använd en bred palett av åtgärder som kombinerar olika verktyg och som tillsammans bidrar till minskad avskogning. Och till sist: se till att involvera aktörer i leverantörskedjor i särskilt viktiga regioner först, för att sedan bygga ut och bredda åtgärderna över tid, säger Simon Bagar.

Läs hela studien här.