Forskare menar att tack vare rika länders efterfrågan på vanilj så kan både bönder och hotade arter gynnas, särskilt på Madagaskar. Enligt ny forskning har vaniljodlingar på mark som tidigare röjts för jordbruksbruk och grödor som till exempel ris visat sig vara en fristad för olika arter. Detta inkluderar även arter som är endemiska för Madagaskar.

– Den goda nyheten är att bönder inte behöver röja mark för att uppnå hög avkastning. Faktum är att de kan tillföra värde för biologisk mångfald på trädor genom att odla vanilj där, säger Annemarie Wurz, som ledde forskningen som doktorand vid Göttingen universitet i Tyskland till Anthropocene.

Madagaskar, liksom många tropiska öar, är en hotspot för biologisk mångfald och kombinationen av geografisk isolering tillsammans med frodiga skogar har resulterat i arter som inte finns någon annanstans. Dessa arter inkluderar en mängd bedårande lemurer, utsmyckade orkidéer och små kameleonter som är mindre än en tum långa. Tyvärr har avverkning och svedjejordbruk tärt på urskogarna och inverkat negativt på arterna i dessa ekosystem.

På grund av detta började Wurz, tillsammans med sina kollegor, undersöka om trädbaserad vaniljodling kunde erbjuda ett sätt för människor att försörja sig och samtidigt skapa livsmiljöer för några av öns icke-mänskliga invånare.

Under 2017 startade forskningen. Forskargruppen valde ut 10 byar i nordöstra Madagaskar där det fanns aktiv vaniljodling. I varje by markerades markytor i skog med olika kriterier. Forskargruppen studerade sedan 70 olika platser och på varje plats räknade de hur många olika arter som fanns inom en cirkel som sträckte sig över två kvadratkilometer.

Den data som de samlade in överraskade forskarna genom att visa att den övergripande biologiska mångfalden (antalet arter) som hittades i vaniljodlingar inte minskade på platser som odlades mer intensivt. Det betyder att bönder kan plantera fler plantor och skörda fler vaniljstänger utan att inverka negativt på antalet arter som lever i odlingen.

Det är här som vaniljgrödan skiljer sig från andra tropiska skogsgrödor som till exempel kaffe. Vaniljskörden överraskade forskaren genom att vara lika stor på gårdar med relativt mörka, slutna skogstak. Tack vare det extra krontäcket trivdes vissa arter. Anthropocene skriver att även vaniljodlingar på mark som tidigare röjts för att odla andra grödor erbjöd tillräckligt med krontäckning för att locka fler arter än mark som helt enkelt lämnades i träda. Nature Communications rapporterar att jämfört med träda var dessa gårdar hem för 12 % fler arter totalt sett och 38 % fler arter som bara finns på Madagaskar.

– Att främja vaniljodling på träda är ekologiskt och ekonomiskt betydelsefullt. Denna studie illustrerar möjligheter att främja och bevara biologisk mångfald utanför skyddade områden, säger Ingo Grass, en ekolog vid University of Hohenheim som deltog i forskningen.

Forskarna som arbetar med projektet efterlyser ansträngningar för att styra mer av vaniljodlingarna till mark som redan har röjts för jordbruk som ett sätt att öka antalet arter och minska trycket på omgivande skogar. Förutom att hjälpa naturen kommer detta också att göra det möjligt för bönder att försörja sig.