Rwanda är på många sätt ett spännande land. Det ligger inklämt mellan Uganda, demokratiska republiken Kongo (DRK), Burundi och Tanzania. Det är litet, mindre än Dalarna, och det är bördigt och vackert. I folkmun kallas det för "de tusen kullarnas land". Det är fattigt men samtidigt högteknologiskt. Kör du minsta lilla fort kommer det en bot på direkten, digitalt, på grund av de många kameror som sitter uppe överallt.

Rwanda kallas ibland för Afrikas Singapore och kanske är det huvudstaden Kigali som bidragit till det smeknamnet för där är det snyggt, rent och prydligt. Och det sägs att man kan gå ut själv mitt i natten utan att vara rädd.

I mediesammanhang är ofta det rwandiska narrativet polariserat. Sida vid sida existerar både en bristande öppenhet och demokratisk ordning, och samtidigt en spirande techscen. Satsningen från statens sida på teknikutveckling och innovation är både strategisk och massiv.

Minnet av folkmordet i Rwanda under senvåren och sommaren 1994, när mer än en miljon människor mördades på lite drygt tre månader, är högst levande. Det genomsyrar på många sätt vardagen i landet, och för rwandier är det centralt att aldrig glömma det som hänt. Men det är också viktigt att förenas och förnyas.

I Rwanda är det viktigt med konsensus. Att alla strävar åt samma håll. Regeringen bestämmer. Alla andra stöttar. Rwandier är stolta. Dom har integritet. Dom vill göra saker och ting på sitt sätt. Helst utan hjälp och bistånd. Dom vill komma på fötter och ha en dialog med sin omvärld. På lika villkor. Och trots att landet fortfarande är mycket fattigt, och de flesta rwandier lever utanför arbetsmarknad och välstånd, så har man ändå lyckats skapa någon slags stabilitet och en förmåga att hålla ihop nationen.

Smart nation

Rwanda har en vision att år 2030 vara en så kallad smart nation. Från beslutsfattarnas sida vill man snabbt anpassa det regulativa ramverket till de behov som finns för att till exempel öka exporten, attrahera talanger, och tillgängliggöra kapital.

Hittills har digitaliseringen i det rwandiska samhället varit väldigt strategisk och målmedveten. Man har i olika steg avreglerat den statliga telekomsektorn, byggt ut fiber i landets alla delar, digitaliserat en stor mängd offentliga tjänster, och är nu på väg att nå ett mål om 4G i 98 procent av landet. Man skapar policys för att stödja en offentlig sektor som är i framkant och visar vägen för delning av data i syfte att underlätta för AI-utveckling, samt för att påskynda utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle. Exemplen på ambitioner och initiativ är många.

Enligt Esther Kunda, som är ansvarig för digitalisering vid IT- och innovationsministeriet, så är ett högt förtroende för samhällets institutioner helt avgörande för samhällets omställning och digitalisering. I Rwanda finns – enligt henne – en enormt stark vilja till förändring. Det finns disciplin och effektivitet, och man är högst medveten om att korruptionen måste elimineras. Inom det offentliga finns strikta lagar gällande mutor.

Unga personer i Rwanda idag är ofta välutbildade, och de söker sig gärna till yrken inom forskning och innovation. Man skaffar också färre barn än vad tidigare generationer gjort. Inom ett antal år har man som mål att vara ett medelinkomstland. Likheten med Singapore ligger i att de är två små länder med ett styre som driver på samhällets digitalisering, aktivt motarbetar korruption, samt satsar på spetsuniversitet och forskning.

År 2024 är målet att 60 procent av den vuxna befolkningen ska vara "digitalt literata”. Det innebär bland annat att man ska vara on-line och använda Irembo, en tjänst där idag 200-300 offentliga tjänster, som till exempel körkortsansökningar, finns digitalt tillgängliga.

Hur ska det då gå till? De flesta rwandier är trots allt väldigt fattiga och – enligt flera jag talar med - misstänksamma, men samtidigt angelägna att lära nytt.

Man har sjösatt flera initiativ från statens sida i syfte att öka digitaliseringsgraden runt om i landet. Ett exempel är när unga personer skickas ut på landsbygden i syfte att träna äldre människor som idag står helt utanför IT-samhället. Ungdomarna får i motprestation en summa pengar från staten för att starta sin egen verksamhet. De erbjuds dessutom tillgång till internet och andra faciliteter som en arbetslokal och en skrivare. Dessutom är ofta den unga personen en agent för en bank eller mobiloperatör och skapar - genom att ge tillgång till ett bankkonto eller en mobil betalningslösning – i bästa fall även en finansiell inkludering då många rwandier idag står helt utanför det traditionella banksystemet.

Blomstrande fintech-marknad

Pascal Murasira är sedan en tid tillbaka ansvarig för det svenska riskkapitalbolaget Norrskens Östafrika-hub som etablerats i just Rwanda. Han ser en spännande marknad för ett start-up företag då den rwandiska staten genomför många tech-vänliga reformer i syfte att ska skapa en större säkerhet hos den som är villig att satsa.

– Det här landet vibrerar just nu. Utvecklingen är förvisso på många sätt i sin linda, men när ramverken väl är på plats, så kommer utvecklingen att gå fort, säger Pascal.

Och de regelförändringar och policys som genomförs just nu syftar väldigt mycket till att göra livet enklare för start-up företag. En exporterande verksamhet i Rwanda betalar till exempel mindre skatt. Olika lättnader för att attrahera talanger genomförs, och företagens cash-flow förbättras genom att skatter och avgifter kan skjutas på framtiden. Rwandas regering anses inom detta område som högst ”agil”. Dessutom har man i Rwanda gjort start-up företaget som företeelse till en legal entitet. Något som enligt Pascal är en stor fördel.

Start-up företaget är till sin natur litet, kan snabbt skala upp verksamheten, tar ofta höga risker, men kan i gengäld ge en mycket hög payback. Detta till skillnad från ett vanligt småföretag som ofta är mer kapitalintensivt, men som också lättare får lån i vanliga banker. Det får sällan start-up företaget.

Enligt Pascal Murasira behandlas investerare som kungar i Rwanda. Utländska som inhemska. Så även svenska Norrsken, som har ett mål att skapa en modell och en infrastruktur som föder och göder start-ups. De erbjuder är allt från en fysisk arbetsplats och ett robust internet, till relevanta nätverk av människor, samt tillgång till kapital.

Det viktiga för Norrsken är enligt Pascal att skapa arbetstillfällen och kunskapsöverföring. Det är också parametrar som går väldigt bra att mäta när man kommer till vilket avtryck man som verksamhet har gjort. Den stora utmaningen är att hitta rätt människor som har de färdigheter och förmågor som krävs. Att hitta talangerna. Men, så är det nog överallt.

Den typ att start-ups som finns idag i Rwanda är främst aktiva inom fintech-området. Det vill säga finansiella applikationer som i sin tur öppnar upp för annan utveckling inom IT-området såsom till exempel e-handel.

De satsningar som start-ups jobbar med rör framförallt:

• Integration, och då främst genom att koppla samman banker med mobila pengar.
• Sparande, där man skapar olika sätt att samla ihop och fondera pengar digitalt, mycket bygger på gamla traditioner kring ”crowd funding” som fortfarande lever kvar ute på landsbygden i Rwanda.
• Transaktioner, till andra länder, och mycket på grund av att aktörer som till exempel Western Union är alldeles för dyra.

När dessa grundläggande lösningar är på plats så kan man röra sig vidare mot mer avancerade applikationer.

Campus för start-ups

Svenska Norrsken har investerat ca 20 miljoner dollar i ett campus för start-ups i huvudstaden Kigali. Campuset består av en byggnad för just arbete, nätverkande och utveckling. Det står klart för användning i september 2021 och det ska rymma upp till 880 människor på heltid.

Skälen för en svensk riskkapitalist och investerare att etablera sig i Afrika, just nu, är många. Det händer särskilt mycket inom tech-området, och i just Östafrika. Kenya är förstås ett viktigt land när det kommer till digitalisering och innovation, men det börjar enligt vissa att bli trångt där. Att svenska Norrsken lägger sin facilitet i just Kigali beror på att Rwanda är en naturlig väg in i det engelsktalande Östafrika och det frankofona Centralafrika.

– Rwanda har en mycket välkomnande regering, samt att hela ekosystemet kring den växande tech-industrin är ”young and sharing”. Systemet är fortfarande är i sin linda, vilket också gör det möjligt att vara med och påverka. Men, det gäller att både kunna och våga vara med på plats, säger Pascal Murasira.

Rwanda är på många sätt oprövad mark, och dessutom en mycket liten marknad. Men, ambitionen från den rwandiska statens sida är att med sin strategiska och massiva satsning på teknikutveckling och innovation locka innovativa start-ups till att testa och lansera sina affärsmodeller och produkter i Rwanda innan man går ut på större marknader runtom i Afrika. Ett framgångsrikt exempel är att man under ett antal år nu låtit drönare levererar blod till sjukhus runt om i landet. Metoden fungerar bra då många platser i landet är svårtillgängligt på grund av den bergiga topografin.

Så mycket som 80 procent av alla blodtransporter utanför huvudstaden Kigali har levererats med drönare från amerikanska Zipline. Detta har banat väg för att nu – under pandemin – distribuera vacciner på samma sätt. Ambitionen från den rwandiska statens sida är att framgent vara en testbed för en mer kommersiell användning av drönare, och partnerskap har skapats med flera amerikanska företag. En utveckling som förväntas ge högkvalificerade jobb och innovation inom landets gränser.

Fortsätter landet i samma anda kommer det att locka både kapital och talanger. Att Rwanda har som ambition att fungera som en testbädd torde vara en gynnsam strategi för att skapa ett ekosystem av företag. I en artikel i Innovator säger Crystal Rugege, som är chef för ett innovationscenter, att Rwanda inte bara fungerar som en testbed för innovationer utan också för innovativ företagslagstiftning, och att nyckeln i Rwandas framgång kommer vara att lyssna på investerare och företagare i utformningen av denna.