đSkogar i stadsmiljö skapar ett fĂ„gelboom i Nya Zeeland
FĂ„gelsĂ„ng frĂ„n 40 olika arter hörs lĂ€ngs vandringsleden bara tio minuter utanför Wellingtons centrum â allt tack vare urbana skogar.
Dela artikeln
Urbana skogar helar bÄde mÀnniskor och natur. Strax utanför Wellingtons centrum kan man höra 40 olika fÄgelarter sjunga. Kören inkluderar arter som har varit borta i generationer. Zealandia Àr en stor urban skog och parken kan beskrivas som en eko-fristad. Den bidrar med bevis att restaurering av inhemska urbana skogar bidrar till att hjÀlpa inhemska arters ÄterhÀmtning.
Parken har en haloeffekt pĂ„ fĂ„gelsamhĂ€llen i landets huvudstad. Sedan den öppnades 1999 sĂ„ har inhemska fĂ„glar ökat med 50 %. Andra arter, som Ă€r skygga men inte sĂ€rskilt sĂ€llsynta, har kommit tillbaka i Ă€nnu starkare antal. Till exempel hade kÄkÄ Ă¶kat med 250 %, kererĆ« med 186 % och tĆ«Ä« med 121 %.
â PĂ„ 1990-talet var det en stor grej att se en tĆ«Ä« i förorten till Wellington, Ă€n mindre en kÄkÄ. Zealandia ... skapade en sĂ„dan förĂ€ndring i fĂ„gellivet att fĂ„glar som tĆ«Ä« blev en vanlig trĂ€dgĂ„rdsfĂ„gel, sa Adam Ellis, en ivrig fĂ„gelskĂ„dare i Wellington, till The Guardian.
â NĂ€r du ser sĂ€llsynta fĂ„glar pĂ„ din bakgĂ„rd sĂ„ fĂ„r det dig att vilja göra nĂ„got för dem, sa Gini Letham, parkens ledare, till Guardian.
â Ett av vĂ„ra huvuduppdrag Ă€r att fĂ„ mĂ€nniskor att kĂ€nna samhörighet med naturen - det handlar inte bara om att komma till parken för en skogspromenad, utan det handlar ocksĂ„ om att ta hand om naturen pĂ„ sin egen bakgĂ„rd eller trĂ€dgĂ„rd och att hjĂ€lpa naturen i parken att sprida sig utanför det skyddade omrĂ„det.
Ăven om denna park har hjĂ€lpt fĂ„gelpopulationer oerhört mycker sĂ„ njuter Ă€ven andra varelser av den vackra fristaden. MĂ€nniskor som besöker parken kan se kolonier med sötvattensmussla, grodor, den nyzeelĂ€ndska Ă„larten och wÄtÄ, som Ă€r en gigantisk syrsa. Good News Network skriver ocksĂ„ att riktigt lyckliga mĂ€nniskor kan se en tuatara. Den ser ut som en ödla, "men det Ă€r en av planetens unika arter, eftersom den utvecklades redan under triasperioden och Ă€r den enda överlevande medlemmen av sitt slĂ€kte, vilket avskildes frĂ„n ormar och ödlor innan dinosauriernas tidsĂ„lder.â