Som mest kan de väga över 150 ton och, baserat på nuvarande forskning, är de därmed de största djuren som någonsin levt på jorden. Trots det var blåvalen nära att helt utrotas. Populationen minskade med 98,5 procent på grund av valjakten, enligt Our World in Data.

Blåvalens storlek var inget som skyddade den i det här fallet. Tvärtom, eftersom den var en värdefull källa till olja, kött och fett, som gav oss bränsle till energi och många andra industriella tillämpningar.

Valjaktens långa historia

Att jaga val är något som gjorts åtminstone sedan medeltiden. Då handlade det om små mängder vilket inte påverkade valpopulationerna nämnvärt.

I USA tog valjakten rejäl fart under 1800-talet och var som mest intensiv under 1840-talet. Då producerades 550,000 tunnor valolja, främst från kaskelottvalar.

Drygt hundra år senare, på 1960-talet, var valjakten som mest intensiv globalt. Då dödades 80,000 valar varje år.

Det gick inte obemärkt förbi att den omfattande jakten var ohållbar. Ett antal länder bildade International Whaling Commission, IWC, 1946 för att ta reda på hur man hanterar internationella valfångstbestånd. Kvoter infördes, men länder följde dem inte. Valfångstnivåerna fortsatte att stiga, även efter att andra världskriget givit valarna ett kort andrum. I mitten av 1900-talet drevs många arter till gränsen för utrotning.

I mitten av 1900-talet såg det dystert ut för valarna, ändå lyckades världen vända trenden. I diagrammet ser vi antalet valar som dödats per decennium. Vi ser en gradvis uppgång under första hälften av seklet, med undantag för krigsåren, med en topp på 1960-talet då 703,000 valar dödades. Men, sedan dess ser vi en kraftig nedgång. Dels beror det här på att populationerna bland vissa valar minskat så kraftigt att de var sällsynta och därför ekonomiskt inte lönsamma att jaga längre.

Tekniska framsteg skäl till minskad valjakt

Tekniska framsteg gjorde att det fanns andra produkter som ersatte valolja och ben inom kosmetika-, livsmedels- och textilindustrin. De nya produkterna var billigare och mer tillgängliga vilket gjorde att valfångstindustrin tappade sin lönsamhet.

Det skedde ytterligare en massiv politisk förändring på 1980-talet. Fler och fler länder blev medlemmar i International Whaling Commission.

Det vi ser är, nästan, slutet på valjakten. Tyvärr har vi ännu inte eliminerat den helt och hållet. Vissa länder som Japan, Norge och Island har återupptagit valjakten i begränsad skala utanför IWC:s riktlinjer. Dessa länder jagar vanligtvis arter som inte anses vara kritiskt hotade.

Den kraftigt minskade jakten har gjort att valbeståndet ökat:

• Beståndet av blåval på det södra halvklotet ökar med 2,4-8,4 procent per år
• Grönlandsvalen har ökat med tre procent per år sedan 1978, när den första tillförlitliga räkningen ägde rum
• Sillvalen i norra Stilla havet har ökat med 4-5 procent årligen

Mer information om valbestånden i världen kan du läsa om hos IWC.