Totalt är det minst 14 par som valt att häcka i Västmanland i år, varav minst tio par på Sveaskogs mark. Mikael Rhönnstad, planeringsledare i Sveaskogs resultatområde Norra Bergslagen, har själv hittills varit med om att ringmärka fyra honor och 23 ungar vilket är helt unikt.

– Lappugglan är egentligen en mer nordlig företeelse. Det har funnits ett fåtal i norra Västmanland och något enstaka par längre söderut. Arten är relativt stabil, men finns med på rödlistan i Sverige eftersom vi inte har så stor population. Totalt handlar det om cirka 800 individer, men alla häckar inte varje år. Därför är det extra roligt att så många valt att sätta bo på Sveaskogs marker. Flera av bona finns i våra avsatta naturvårdsskogar, och även i de hänsynsytor som vi rutinmässigt lämnar på våra hyggen, säger Mikael Rhönnstad i ett pressmeddelande.

Tillgången på sork är en avgörande faktor för lappugglan och i Bergslagen finns det kontinuerligt gott om vattensork kring diken, bäckar och åar.

– I norra Sverige är sorktillgången skral i år. Det har förmodligen bidragit till ökningen av lappuggla i Västmanland. Nu hoppas vi förstås att en del av dem som kommit hit blir kvar. Framförallt ungarna kan välja att stanna om vi har tur. De lever i något som kan liknas vid glesa kolonier, så fattar de tycke för trakten kan det mycket väl bli en växande stam, säger Mikael Rhönnstad.

Lappugglan är en av de största ugglorna i Sverige. Den är gråspräcklig och har ett stort runt huvud med flera svarta ringar runt de gula ögonen. Den är mellan 60-70 centimeter stor och är en skicklig flygare som kan röra sig över stora områden. Oftast häckar den i högstubbar eller risbon, exempelvis i gamla duvhöksbon. Arten är relativt oskygg och kan ses nära vägar och andra välbesökta platser.

Foto: Sveaskog