Vår generations unga är hårdkokta pessimister. Det visade redan förra årets rapport från Ungdomsbarometern där jobben, politiken och klimatet var de frågor som engagerade, men framförallt oroade, ungdomarna mest. Med pandemin som tema visar årets rapport att unga fortsätter att se allt dystrare på framtiden. Dessutom anser de att de har minskad möjlighet att påverka den.

De senaste årens generationsstudier har visat att generation Z, unga födda 1995 och senare, uppvisar ett trendbrott gentemot tidigare generationer. Framtidstron, som ofta förknippas med yngre, krymper för att ge plats åt en realistisk samhällssyn.

Attityderna kan jämföras med undersökningar som gjorts på den så kallade tysta generationen, födda 1927-1945. Gemensamt för dem båda är att de har växt upp i oroliga tider, vare sig de har präglats av världskrig och ekonomisk depression eller terrorism och pandemi. När samtiden ter sig oförutsägbar står pragmatism högt i kurs, och idéer om framgång och utveckling får en allt mer avlägsen roll.

Men det gäller att inte dra alltför långtgående slutsatser. Attityd handlar trots allt om mental inställning, och behöver inte tala för verkligheten.

För verkligheten kan te sig både komplex och motsägelsefull. Idag tar ungdomars liv stora intryck från sociala medier där aktuella frågor ständigt pockar på deras uppmärksamhet. Politiska konflikter, klimatkris och inte minst pandemins konsekvenser är ämnen som formar ungas kritiska blick, men som även bidrar till deras verklighetsuppfattning. Men genom att inte lyfta blicken går något förlorat i det större, det som faktiskt går bättre.

Trots att man kan dra paralleller mellan generation Z och den tysta generationen går det inte att förbise den enorma samhällsutveckling som ägt rum däremellan. För även om pandemin begränsar, kan många unga fortsätta leva under någon slags normalitet. Den digitala utvecklingen har gått från att vara ett hjälpmedel i utbildningen till att ersätta klassrummet när offentliga platser stängs ned. Samtliga unga har därför kunnat fortsätta sina studier, och dessutom kan fler söka sig till en utbildning oavsett vart de bor.

Samtidigt är en mer permanent åtgärd redan på plats. Coronavaccinet, som i normala fall skulle ta upp till tio år att utveckla, står idag färdigt efter mindre än ett år. Det är resultatet av medicinska- och tekniska framgångar, men även av ett globalt samarbete där universitet, mindre biotech-företag och stora vaccinbolag gått samman i ett och samma forskningsprojekt. Trots omständigheterna, finns det helt enkelt ingen annan tid än nu som är tryggare att leva i.

Som Ungdomsbarometern konstaterar har tillvaron gjort intryck på dagens unga. De brinner för förändring i reell bemärkelse, från att bekämpa rasism till att rädda klimatet. De är ointresserade av att bygga luftslott, och vill istället plocka fram verktygslådan för att bygga en bättre framtid. Men likväl har pessimismen, särskilt under pandemin, blivit en tydlig vattendelare generationer emellan.

Kanske är det närheten till det negativt vinklade nyhetsflödet som gör att samtiden känns otrygg. Dessutom har unga på sociala medier idag gått från att vara observatörer till deltagare med ett uppdrag. Det innebär att de förväntas dela och kommentera innehåll som sprider medvetenhet i kritiska frågor. Men för en ung person kan det säkert uppfattas som ett svindlande ansvar.

Det finns mycket att gott att hämta från dagens yngsta generation, men de behöver lika mycket lära sig att den moderna historiens landvinningar fortsätter att skapa en bättre framtid. För framtidstro och pragmatism behöver inte stå i motsättning till varandra.