Ibland avvisas optimism som en slags kognitiv bias, en partiskhet. Optimisterna vill att världen ska bli bättre än den är, de ser inte verkligheten i hur världen förändras, de investerar i förhoppningar och inte fakta.

Däremot ses pessimister som kloka, realistiska och klarsynta. Verkligheten är naturligtvis att både grundlös optimism och obeveklig pessimism kan avfärdas som fördomar, men nyckeln till att få en fördel är att utforska iterativ optimism.

För det första, det är bara en fråga om var du börjar.

Om ditt första antagande är att världen blir sämre, kommer din förmåga att upptäcka förbättringar som kan innebära stora investeringar eller värdefulla initiativ begränsas av det första antagandet. Du kanske undviker några nackdelar, men du kommer aldrig att satsa på något riktigt avgörande.

Om ditt första antagande är att något kommer att göra världen bara lite bättre står du mer redo att utforska vad det kan betyda och hur det kan vara till hjälp för dig i ditt eget arbete. Du kan sedan uppdatera din övertygelse och få en god känsla av vad som händer.

Om du börjar med att fråga ”hur kommer det här att förbättra saker?” är det troligt att du har ett bättre utgångsläge än om du börjar med att fråga ”vad kommer sannolikt att gå fel här?”

För det andra är det en fråga om hur stora dina antaganden är.

Du behöver bara tro på nästa steg

Framgångsrika optimister utövar optimism i små steg, som är möjliga att nå. Det är inte nödvändigt att tänka att vi kommer att bota cancer, utrota världssvälten och nå stjärnorna. Det räcker med att tänka att vi förbättrar chanserna till överlevnad, minskar antalet människor som lider av undernäring och förbättrar vår förmåga till gruvdrift i asteroidfälten nära jorden.

Du behöver bara tro på nästa steg, inte tro på en abstrakt vision.

Hittills har vi en intellektuell strategi som börjar med att anta att förbättringar är mer troliga än degenerering och sedan fortskrider genom att nyktert utvärdera nästa steg i dessa förbättringar. Jämför det med strategin som avfärdar och devalverar alla nya idéer som den inte förstår – pessimistens hållning – och du inser att optimism är mycket kraftfullare.

Denna intellektuella strategi stöds av en tilltro på mänsklighetens långsiktiga utveckling som böjer sig mot framsteg, men den behöver inte bågen. Det behöver inte sägas att alla problem kommer att lösas, bara att vi kommer att göra förbättringar och lösa de problem vi har framför oss just nu. I själva verket kanske vi inte ens vet vilka problem vi kommer att behöva lösa i framtiden – bara att de nuvarande problemen kommer att lösas eller bli irrelevanta.

Optimisten behöver bara tro att antalet konkreta problem som kan lösas är större än antalet konkreta olösliga problem just nu: att vi låser upp fler förmågor hela tiden och att dessa kan kombineras för att lösa ännu fler problem.

Ändå tror så många människor det motsatta, eller åtminstone vägrar att se att nätverket av möjligheter expanderar snabbt och att detta öppnar nya vägar för oss att utforska.

Födelsen och utvecklingen av Wikipedia

Optimister försöker saker. Pessimister gör det inte. Det är en annan aspekt av optimistens fördel, eller Optimist's Edge. En optimist kommer att vara öppen för att experimentera – i själva verket är experiment den viktigaste optimistiska inställningen till livet och världen – och kontrollera vad som händer. En pessimist antar att experimentet kommer att misslyckas och lär sig aldrig något nytt.

Pessimism utvecklas genom att avfärda möjligheter, optimism deltar i experiment för att utforska världen.

Jag har alltid tyckt att ett exempel på detta varit särskilt fascinerande och det är Wikipedias födelse och utveckling. Jimmy Wales satsade på tanken att ett stort uppslagsverk på internet skulle ersätta uppslagsverk på papper. Det var en optimistisk satsning redan från början. När han gjorde denna satsning verkade det troligt att vi skulle ha CD-rom-databaser och kanske till och med fortfarande köpa pappersuppslagsverk för traditionens skull. Men sedan kom dödsstöten: han satsade också på att detta uppslagsverk skulle kunna redigerades av... vem som helst.

I det här läget kastar en pessimist upp sina händer i luften och lämnar rummet. Detta är uppenbart och absurt optimistiskt. Inte bara tror han att människor kommer att bry sig tillräckligt om kunskap för att delta i en sådan övning – utan lön – han tror också att de kommer att vara altruistiska nog för att göra det på ett sätt som garanterar kvalitet och omfattande täckning.

Om det någonsin fanns en arketyp av en optimistisk idé i Internetåldern så är det denna. Det är en satsning på människans natur, på teknik, på institutionell förändring och på brett engagemang och delaktighet.

Och det fungerade.

Detta visar ett par intressanta saker.

För det första att alla som avfärdade denna idé och satsade på de gamla uppslagsverken snabbt förlorade sina pengar. Att satsa mot optimister är farligt.

För det andra att optimister drar nytta av nätverkseffekter. Inte bara var Jimmy Wales tvungen att vara optimist, alla han rekryterade, alla som deltog var tvungna att tro på möjligheten av denna absurda idé för att få det att fungera. Detta är viktigt – optimister har en fördel av att samarbeta med varandra. Här finns en annan nyckel till optimistens fördel.

I själva verket kan vi säga att optimistens fördel individuellt i kombination med andra optimisters idéer skapar ett bredare socialt fenomen, en optimists fördel i samarbete med andra optimister.

Pessimister som kombineras i samarbete lider av negativa nätverkseffekter och är mindre benägna att åstadkomma vad helst någon av dem kan försöka sig på individuellt. För optimister är det tvärtom.

Wikipedia är byggt på optimism.

Optimist's Edge

Sammanfattningsvis – tanken att optimism är en farlig kognitiv bias är förankrad i en förenklad karikatyr av optimism som en tro på resultat, inte förbättringar.

Människor som avfärdar optimism förväxlar tilltron ​​att saker och ting blir bättre med tilltron ​​att allt kommer att gå bra i världen. Optimister får sin fördel genom att utgå från ett antagande om förbättringar och iterera därifrån och de kan öka sina ansträngningar genom att samarbeta – utnyttja nätverkseffekterna vilket förstärker optimistens fördel – och bygga denna bättre värld som de kan föreställa sig.

Detta sätt att se världen är en strategisk fördel som alldeles för få människor inser att de har inom sig.

Denna text är översatt av Magnus Aschan från engelska. Läs den ursprungliga texten här.