En morgon hösten 1899 vacklade en dödstrött framtida Nobelpristagare, Verner von Heidenstam, ut från sitt arbetsrum, öppnade skafferiet, hällde upp ett glas brännvin och svepte det. Han hade varit uppe hela natten och producerat en dikt, Åkallan och löfte, med en rad som alla svenskar över hundra år senare känner till:

Det är skönare lyss till en sträng som brast, än att aldrig spänna en båge.

Förra veckan gick Northvolt, som hade ambitionen att producera världens mest gröna batteri, i konkurs. Det är sorgligt av många anledningar, men vad som gör mig förbannad är skadeglädjen. Jag förstår att många passar på att säga "vad var det jag sa", men hur kan man glädjas åt att strängen brast?

Framförallt pågår det en häxjakt på Northvolts grundare, Peter Carlsson. Han sålde cirka fem procent av sina aktier i Northvolt mellan 2019 och 2022. Nu snurrar det runt ett antal memes där det framställs som att han sålde dem precis innan konkursen. Folk som inte ens orkar googla dillar om insiderbrott.

Jag gillar inte heller hans aktieförsäljning. Det är inte snyggt, och företaget verkar ha stått för flera excesser, som löjligt dyra advokater. Men när fokus hamnar där blir bisak till huvudsak.

Huvudsaken är något annat: Northvolt fick inte igång sin produktion av batterier. Det var Northvolts och Peter Carlssons avgörande misstag.

Vad anledningen till det är vet jag inte, men med mitt utifrånperspektiv ser jag en huvudmisstänkt i form av den snabba expansionen till fler fabriker och flera sidoprojekt, innan man lyckats börja producera och sälja batterier.

Tesla är ett bra exempel. Deras gigafactory i Nevada är byggd i moduler, så att man för varje modul kan lära sig av misstag och göra nästa modul bättre och billigare.

Flera kritiker pekar ut tillgången på billiga pengar, dopade av stora statliga lånegarantier och andra stöd. De största investerarna var privata, med Volkswagen och Goldman Sachs i spetsen, men ungefär 40 procent av de över 200 miljarder kronor i investeringar och lån kom från statligt håll, som lånegarantier från Riksgälden och lån från Europeiska investeringsbanken. (Flera av lånen och garantierna har inte använts.) Det kan säkert ha bidragit till övermodet att expandera så snabbt som Northvolt gjort.

Ingen grön bubbla

Jag fortsätter emellertid att vända mig mot påståendet att Northvolt var ett luftslott eller en grön bubbla, som nu hävdas vitt och brett. Det skrev jag om redan förra året och mitt argument kan sammanfattas så här:

"En positiv spiral med ökad produktion av sol, vind, batterier och elfordon ger lägre pris till kund, vilket leder till fler beställningar, ökad produktion, ännu lägre kostnader, och så vidare. Vi har både en ekonomisk drivkraft och ett behov av klimatomställning som samverkar."

Därmed finns det en snabbt växande marknad för batterier. Men, de sjunkande priserna leder också till problem:

"Det finns ingen automatik i att just Northvolt lyckas. Ett problem för alla batteritillverkare är det snabbt sjunkande priset på batterier. När du har stora investeringar i fabriker och utveckling, samtidigt som du kan ta allt mindre betalt för din produkt så blir det kämpigt."

I Northvolts fall fanns ju som sagt inte ens en produkt att ta betalt för, eftersom inga batterier tillverkades.

Hata misslyckande, inte de som misslyckats

Såklart förtjänar Peter Carlsson och de andra ledande personerna i Northvolt kritik. De har trots allt misslyckats. (Även om min gissning är att de själva är sina hårdaste kritiker) Men det måste balanseras med två tankar:

För det första hur förbannat svårt det är att starta något så stort som ett batteriföretag. Även om du fattar bättre beslut än Northvolt gjort, är risken stor att du inte lyckas. Se bara hur nära döden Tesla varit flera gånger.

För det andra en hyllning av hur hårt bågen spändes. Vi behöver många fler som tar sig an enorma projekt likt Northvolt. Serieentreprenören Mikael Pawlo skriver i Dagens industri: "...utan risktagare som Peter Carlsson stannar samhället. Hata misslyckanden, men hata inte de som misslyckas."

Spänn bågen igen

Verner von Heidenstams dikt Åkallan och löfte är en uppmaning att uträtta stordåd. För att uppnå det behöver vi ta risker och han anser att det är bättre att gå under än att sakta tyna bort. Till ett sådant folk svär han sin trohet.

Jag vet inte vad Peter Carlsson behöver för att komma igen. Kanske ska han, likt Heidenstam, börja med att svepa ett glas brännvin. Till Peter och andra likt honom säger jag: Spänn bågen igen! Även om strängen brister har ni min trohet.

Så älska vi dig, att vore du död, vår kärlek skulle dig väcka.
Om natten blir sömnlös, om lägret blir hårt, vi svika dig ej på den färden.

Mathias Sundin
Arge optimisten