Här kommer några tips på trevlig och optimistisk sommarläsning.

Not the End of the World

av Hannah Ritchie

Den här boken är 100 procent faktabaserad optimism. Om hur vi kan bli den första generationen som lever helt hållbart. Inspirerad av Hans Rosling vill Hannah Ritchie just bli Rosling för hållbarhet. Läs min längre text om hennes strålande bok.

Read Write Own: Building the Next Era of the Internet

av Chris Dixon

Chris Dixon är världens främste förklarare av varför vi behöver en tredje form av internet. Den första byggde på öppen standard och skapade det decentraliserade, fria internet. Med andra vågen ändrades det och stora delar av internet kontrolleras av en liten grupp techföretagen. Den tredje delen vill Dixon ska fungera som den första och han förklarar varför och hur det ska gå till.

Reinventing the Wheel: A Story of Genius, Innovation, and Grand Ambition

av Steve Kemper

Det var en produkt som skulle förändra städerna lika mycket som bilen gjort, som Steve Jobs hyllade, som investerare slogs för att få investera i, skapat av ett tekniskt geni. En produkt så världsomvälvande att den bara dyker upp en gång per generation. Produkten var Segway och särskilt världsomvälvande blev den inte.

Det här storyn av en författare som bjöds in att följa skapandet inifrån, så säkra var man på framgång.

Underhållande berättelse och en bra påminnelse för oss teknikoptimister att det inte alltid blir som man tror.

Co-Intelligence: Living and Working with AI

av Ethan Mollick

Ingen annan har lärt mig mer om generativ AI än Ethan Mollick. Han kombinerar forskarens studier och analys med en obändig experimentlusta. Titeln Co-Intelligence sammanfattar väl han syn på AI.

En rustning av ljus

av Ken Follett

Femte delen i Kingsbridge-serien. Om du inte läst några av Follets Kingsbridge-böcker avundas jag dig. Tänk att få ha dessa fem mästerverk framför sig. Så många timmar av njutning.

Statsrådet och glöden

av Marie Carlsson och Sten Tolgfors

Hur skriver man en (inofficiell) fortsättningen på Bo Baldersons serie om statsrådet och adjunkten? För det krävs nog både en adjunkt och ett statsråd – och det är ju precis vad Marie Carlsson och Sten Tolgfors är!

De gör en perfekt avvägning mellan att väva ihop den gamla serien med den nya och hittar på ett nytt statsråd som är virrigt men inte på samma sätt som det gamla. Skickligt!

Klart läsvärd och jag hoppas att de skriver fler. Min enda invändning är att mordet skulle fått ta större plats, det avhandlas mest i slutet nu.

Mathias Sundin
Arge optimisten