Tanken att det var bättre förr, vid någon ospecificerad tid, är en vanlig uppfattning jag hör upprepas av människor jag träffar, inklusive olika politiker.

Den här världsbilden bygger på det negativa antagandet att världen på något sätt har blivit sämre. Det är oftast kopplat till den romantiska uppfattningen att vi på något sätt ska återgå till en bättre tid, som Camelot, en förlorad tid av välstånd när livet var bra och alla var glada.

Finns det någon sanning i denna idé? Fanns det en tid då det var bättre? För att vara rättvis måste jag erkänna att det här kan vara sant, på individnivå.

Med nästan åtta miljarder människor på planeten finns det alltid de vars nuvarande situation inte är bra och de kan mycket väl ha haft det bättre tidigare.

När jag skriver den här artikeln kämpar vi fortfarande med en global pandemi med virus som muterar till nya varianter; skogsbränder härjar i nordvästra USA, översvämningar härjar i Centraleuropa och barn dör fortfarande av undernäring och svält i vissa delar av världen. Alla som upplever dessa kriser på egen hand kan med rätta hävda att det var bättre förr, åtminstone för dem.

Vi bör ställa frågan på makronivå. Är livskvaliteten bättre eller sämre för världen som helhet?

Exakt när var det bättre?

Den första frågan som vanligtvis dyker upp i mitt huvud när jag hör människor sprida idéen om att saker och ting var bättre förr är "när"? När menar de egentligen? När var det bättre?

Det finns perioder då även de starkaste förespråkarna för den här uppfattningen skulle få svårt att argumentera för sin sak. Till exempel skulle det vara svårt att övertyga någon om att det var bättre för de flesta under ett av de två världskrigen under förra seklet.

I Sverige, där jag bor, försöker ett nationalistiskt parti med rötter i nynazismen romantisera det förflutna genom att sprida tanken på en bättre tid då ”alla” var blonda och blåögda, bodde i små röda stugor och levde lyckliga i alla sina dagar.

Ledarna för detta parti visar ibland upp sig på offentliga tillställningar i traditionella dräkter från 1700- och 1800-talen. Men du behöver inte göra speciellt mycket efterforskning för att upptäcka att livet inte var objektivt bättre för den stora majoriteten av befolkningen i Sverige vid den tiden.

Vilka kriterier skulle vi kunna använda om vi objektivt vill avgöra om det faktiskt var bättre någon gång förr, utan att riktigt veta när detta förr ägde rum?

Livskvaliteten har förbättrats radikalt

I modern tid har ekonomer och politiker främst fokuserat på BNP, bruttonationalprodukten, som mäter det totala värdet av varor och tjänster som skapats i ett land under en viss period.

1990 skapade FN:s utvecklingsprogram, UNDP, ett Human Development Index, HDI , för att ge en mer övergripande bild av livskvaliteten i länder. Förutom BNP inkluderar HDI livslängd, genomsnittliga utbildningsår och förväntade skolår vid inträde i utbildningssystemet. Dessa faktorer ger, när de sammanvägs, ett mycket bättre perspektiv på människors välbefinnande i olika länder.

HDI visar att livskvaliteten har förbättrats radikalt under de senaste 30 åren i alla utom en handfull länder. De länder som inte har förbättrats de senaste åren har i regel drabbats av krig. Men ur ett globalt perspektiv, inklusive de länder som drabbats av krig eller hungersnöd, har många fler det bättre idag än för 30 år sedan.

Medellivslängden har ökat och spädbarnsdödligheten minskade betydligt, främst på grund av bättre tillgång till vård och mat. Människor lever inte bara längre, de har det bättre tack vare bättre och mer utbildning.

Vi har aldrig haft det bättre

En skeptiker kan hävda att HDI bara går tillbaka 30 år och att det var bättre någon gång före 1990. Så låt oss gå tillbaka till våra nationalistiska svenska politiker och deras dräkter från 1700- och 1800-talen.

Under dessa två århundraden låg den globala livslängden något över 30 år, men sedan början av 1900-talet har livslängden förbättrats över hela världen och den globala livslängden är nu drygt 70 år. Med andra ord, den förväntade livslängden för människor mer än fördubblades på drygt 100 år.

En liknande trend kan ses när det gäller barnadödlighet som varierade mellan 100 och 250 dödsfall per 1000 födda i Europa 1870. Idag ligger den under 30 dödsfall per 1000 barn i världen och långt under 10 per 1000 i utvecklade länder.

Som en indikator på förbättrad utbildning sedan 1800-talet kan vi titta på läskunnigheten. 1820 kunde 12 procent av världens befolkning läsa och skriva. Idag är antalet analfabeter bara cirka 14 procent.

Kort sagt, det finns helt enkelt inga objektiva kriterier som tyder på att människor på jorden någonsin har haft det bättre än vad de har det idag.

Inget av detta betyder att vi inte har viktiga frågor att ta itu med, till exempel klimatförändringar eller artutrotning. Men som optimist vet jag att vi genom att fira våra framgångar kan förnya våra ansträngningar att ta itu med nästa utmaning.

Alla historiska bevis tyder på att vi har varit mycket framgångsrika i att lösa katastrofala problem tidigare och som beteendevetare skulle säga, "tidigare beteende är den bästa indikatorn på framtida beteende." Vi har gjort det förut, och vi kan göra det igen.