Å ena sidan så sympatiserade jag verkligen med den bakomliggande idén kring Warp News, att agera motvikt till den överväldigande andelen negativa nyheter som bombarderar oss alla dagligen. Men å andra sidan så var jag inte säker på om jag var rätt person att ta mig an den sortens uppdrag. Jag var helt enkelt inte övertygad om att jag var tillräckligt optimistisk. Det finns så mycket som jag har negativa tankar kring mest hela tiden.

Nog borde kommunicerande av positiva nyheter komma från andra som åtminstone tycks vara mer positiva och optimistiska än vad jag är? Så resonerade jag.

Med detta sagt, jag har aldrig uppfattat mig själv som en pessimist men till och från kan jag inte låta bli att se livet från den mörka sidan. Det framstår också som oansvarigt och orealistiskt att ignorera det som är fel med världen och bara fokusera på det som är bra.

Man skulle kanske kunna kalla mig för “pessimistisk optimist”, men jag föredrar beteckningen “realistisk optimist”. Trots alla svårigheter och utmaningar i livet, har jag på något sätt alltid trott att det är möjligt att hitta en väg framåt. För ärligt talat: vilket val har vi egentligen?

Allt eftersom jag började fundera kring hur jag skulle ställa mig till möjligheten att bidra till Warp insåg jag att Warp inte handlade om att bortse från alla problem som världen står inför.

Snarare så är syftet med Warp att måla den större bilden och öka möjligheterna till en djupare förståelse för vad som är möjligt. Och för att låna en fras från den berömda amerikanska nyhetsankaret Paul Harvey: Warp’s roll är att bidra med “resten av berättelsen”.

Det sägs ju att negativa nyheter “säljer” och det finns även en hel del forskning som bekräftar och förklarar fenomenet (till exempel: Två decennier av amerikanska nyhetspreferenser).

Det har sagts att “hjärnan är som ett kardborreband när det gäller negativa erfarenheter, men som teflon när det handlar om positiva erfarenheter”. Det finns evolutionära orsaker till denna “negativa benägenhet”, framförallt handlar det om att ifall vi inte överlever negativa händelser så skulle vi inte kunna fortsätta uppleva de positiva. Det medför att hjärnan reagerar och hanterar negativ information tre-fyra gånger snabbare än de positiva. (The negativity bias: Conceptualization, quantification, and individual differences | Behavioral and Brain Sciences | Cambridge Core)

Men det faktum att negativa nyheter säljer innebär samtidigt inte att det finns väldigt många positiva nyheter som människor skulle ha nytta av att få ta del av. Även många av de negativa nyheterna är egentligen inte negativa i grunden.

Ett färskt exempel på detta är pandemin. Trots att den varit svår och inneburit mycket negativt för många, för en del mer än andra, så finns det också positiva saker att berätta, många vilka Warp nyheter har förmedlat. Ett exempel är den snabba vaccinutvecklingen och tillhörande distributionsprocessen som satt en ny standard för framtida vaccintillverkning. Något som kommer göra skillnad för hur många liv som kommer kunna räddas i framtiden.

För att parafrasera den erkända behavioristen B.F Skinner: “det bästa sättet att ändra ett beteende görs med en kombination av morot och piska”.

Det finns förstås forskare som inte skulle hålla med Skinner till fullo, men ingen inom beteendevetenskapen skulle påstå att en ensidig användning av negativ förstärkning är en effektiv metod i det längre perspektivet. Konsensus tycks kretsa kring att det handlar om att hitta rätt balans för varje situation.

Människan tycks vara förprogrammerad för negativa nyheter, men vi är inte förmögna att fatta kloka beslut om vi inte har tillgång till samtliga perspektiv, såväl de negativa som de positiva.

Om vi skulle ha levt i en annan värld eller i ett parallelluniversum där människor var programmerade för positiva nyheter så skulle en organisation som Warp istället ha behövt komplettera med det negativa perspektivet.

Med tanke på att vi lever i den världen vi lever i så kommer kommersiellt finansierade negativt vinklade nyheter fortsätta att dominera nyhetsflödet för att säkra inkomsterna. Även “public service” tenderar, möjligen inte särskilt överraskande, att anta samma slags negativa inställning även om de i teorin skulle kunna bidra med ett mer balanserat perspektiv.

Faktum är att just public service brukar stoltsera med att de förmedlar ett balanserat perspektiv, men deras idé om balans handlar oftast om att undvika politiska ingångsvärden, inte negativa sådana. Och medan public service organisationerna inte är beroende av sina tittare eller prenumeranter som inkomstkälla så känner de sig alltjämt manade att försvara sin existens. Det försvaret är framförallt uppbyggt kring argument om “relevans” och relevans definieras i ganska ytliga termer om “antal ögon och öron”. Lotten att balansera affärsmodellen negativa nyheter faller därför på oberoende icke-vinst drivande organisationer som Warp Institute.

Mitt eget tänkande ledde mig till slutsatsen att medan Warp News inte är en balanserad nyhetskälla, så är det en nyhetskälla av kritisk betydelse.

Warp Nyheter är öppen med dess ambition att representera en “positiv fördom”. Det innebär inte att syftet är att ersätta alla negativa nyheter som strömmar mot oss dygnet runt, men syftet är att balansera negativiteten för att på så sätt ge en mer rättvis och mer korrekt verklighetsbeskrivning.

Om vi lär oss att både ta in och hantera mer av de positiva nyheterna så kommer även den allra mest pessimistiskt hårdprogrammerade hjärnan att kunna dra bättre slutsatser och fatta bättre beslut.