I Alliance of Democracies årliga undersökning är det globala stödet för demokrati rekordhögt. 85 procent anser att det är viktigt med demokrati i det land de lever i.

Samtidigt är bara 58 procent med hur demokratin fungerar i deras land. Dessutom vet vi att auktoritär populism är på frammarsch. Authoritarian Populism Index mäter framgången för sådana partier i 31 europeiska länder mellan 1945 och 2024. Det visar att stödet för dem är rekordhögt.

Hur går detta ihop?

Jag har en teori.

Ett problem är den representativa demokratin

När den form av demokrati som de flesta demokratier har, representativ demokrati, infördes för sisådär 100 år sedan var det en briljant lösning på två stora problem.

1) Information. På den tiden färdades information långsamt och spreds mestadels med papper eller telegraf. Det gjorde att mängden information som kunde spridas var liten. Därför det var en smart idé att skicka en representant till den plats informationen finns, exempelvis en riksdag eller kongress. Där kunde de tillgodogöra sig mycket mer information och använda den för att fatta beslut.

2) Röstning. Att låta folket rösta var krångligt och krävde en stor insats både att arrangera och för folk att delta i. Därför håller de flesta val med flera års mellanrum och folkomröstningar är ovanliga. Att folk skulle delta i alla de tusentals omröstningar som sker varje år i ett parlamentet var helt ogörbart. Återigen var det därför smart att skicka en representant som kunde delta i dessa omröstningar.

Representanten utvärderas med jämna mellanrum. Hade den gjort ett bra jobb fick den förnyat förtronde, annars valdes någon ny.

En bra lösning – då. Men nu har ju grundproblemen lösts.

Information sprids snabbt och brett. Och informationen går inte bara i en riktning, det är enklare att lyssna också, inte bara sända.

Att arrangera en omröstning är inte svårt, det går med några knapptryck. Det finns såklart en säkerhetsaspekt som måste vägas in, men tekniken finns där för att enkelt låta människor tycka till digitalt.

Ska vi då ha representativ demokrati kvar?

I tolv år var jag själv en person som fick människor förtroende att represententera deras intressen både på kommunal och nationell nivå. Jag har både insyn och stor respekt för vilket fantastiskt maskineri det är, som fungerar mycket bättre än vad de flesta anar.

Något av det vackraste jag varit med om var förhandlingar i konstitutionsutskottet. Där spelar praxis en stor roll. Alltså vad KU tidigare har kommit fram till. Det finns inget som kräver att man måste ta hänsyn till det och alla de som då fattade det beslutet som idag är praxis är inte längre aktiva, eller kanske ens vid liv. Ändå respekterar alla det och förstår att det är viktigt för vår demokrati att vi har och följer dessa spelregler.

För att inte tala om alla de tjänstepersoner som tar fram underlag till besluten. Ett metodiskt, djupt och mycket omfattande arbete. Varje av de tusentals besluten har hundratals sidor information kopplat till sig.

Detta system har skapat ett välstånd som vi aldrig varit i närheten av tidigare. Demokratier är fullständigt överlägsna när det kommer till goda samhällen.

Representativ demokrati har skapat detta. Trots det tycker jag att den nu måste ifrågasättas.

Naturligtvis ska vi inte gå i en mer auktoritär riktning, utan åt andra hållet. Där medborgarna har mer direkt makt.

En källa till missnöje

Jag tror att den representativa demokratin är en källa till missnöje. Som förklarar en del av gapet mellan stödet för demokrati (85%) och hur många som tycker demokratin fungerar (58%).

Man känner att ens egna intressen inte blir tillräckligt väl representerade, men vad man än röstar på blir det ungefär samma resultat.

I ens vardag har man också fått mer makt, eller kan i alla fall tillfredsställa sina behov mer direkt. Du köper det du vill online och behöver inte nöja dig med det som finns i närmaste affär. Du kan uttrycka dina åsikter i sociala medier, nyhetsbrev och bloggar, och måste inte få tillstånd av någon på en tidning för att få tycka till. Du kan direkt kontakta makthavare via mejl eller just sociala medier. Du har tillgång till mycket mer information och kan enklare själv skaffa dig en uppfattning och är inte beroende av vad lokaltidningen tycker att du ska veta. Du kan enklare köpa aktier och till och med ge Wall Street en knäpp på näsan genom att köpa en meme-aktie.

Men när det kommer till det viktigaste av allt, besluten som fattas i din kommun, region eller land, där är din direkta makt lika stor som för hundra år sedan. För att inte tala om internationell nivå, där det ofta är representanter som utsetts av representanterna som bestämmer. Möjligheten att opinionsbilda har ökat, men annars är det en röst vart fjärde år som gäller.

Detta skapar en underliggande frustration. En friktion. Som bidrar till att allt fler vill rösta på politiker som lovar förstöra systemet. Eller styra upp det genom att peka med hela handen. (Jag påstår inte att detta är hela förklaringen, bara en del av den.)

Decentralisera makten

Om vi inte hade haft demokrati men idag beslutade oss för att skapa sådana samhällen. Skulle vi då skapat ett system med representativ demokrati. Troligen inte. Det skulle säkert varit ett inslag, men sannolikt hade mycket mer makt hamnat direkt hos medborgarna. Just därför att information och omröstningar inte alls är ett lika stort problem som för hundra år sedan.

Vi behöver förbättra demokratin och förskjuta fler beslut direkt till oss medborgare.

Hur? Vet inte.

Jag har är lite för mentalt fast i det nuvarande systemet för att kunna visualisera hur ett annat skulle fungera. Men ett alternativ skulle kunna vara det som kallas flytande demokrati.

I detta system har medborgarna flexibiliteten att antingen rösta direkt på specifika frågor eller delegera sin röst till en person eller organisation som de litar på att representera deras intressen i olika frågor. Delegeringen är inte statisk, utan medborgare kan när som helst välja att ta tillbaka sin röst och själva delta direkt i beslutsprocessen eller byta delegat baserat på sakfråga eller tillförlitlighet.

Det skulle också möjliggöra en gradvis övergång till ett nytt system, där man kan börja med några frågor och sedan baserat på lärdomar gå vidare.

Om detta är rätt väg framåt vet jag inte. Men jag är säker på att vi behöver ta ett krafttag i att utveckla den demokrati vi har.

Mathias Sundin
Arge optimisten