När jag på kvällen efter första dagen av Copenhagen Democracy Summit promenerade hem insåg jag det: Vi lever i en lögn.

Hela dagen hade jag lyssnat till modiga och inspirerande människor som stod upp mot de brutala diktaturerna. Som spenderat åratal i isoleringscell, men ändå fortsatte kampen. De människorna ger mig massor av positiv energi.

Samtidigt tänker jag under en sån dag mer på diktatur och förtryck än under någon annan dag på året. På kvällen hade jag dessutom sett en dokumentär om Bobi Wine. En rappare och artist från Uganda, som i sina låtar började protestera mot diktatorn Yoweri Museveni. Folket gillade det, Bobi Wine valdes till parlamentet och bestämde sig för att utmana Museveni i president"valet". Det kunde diktatorn såklart inte tolerera, utan misshandlade och fängslade Wine och dödade många av hans anhängare.

Bobi Wine skulle ha varit i Köpenhamn, men han kunde inte åka. Museveni hade dagen innan låtit militären storma Wines partihögkvarter.

Varför accepterar vi diktatur?

Hur kan vi acceptera detta, tänkte jag gång på gång på väg till hotellet. Hur kan det vara så att vi år 2024 fortfarande har diktatur i världen? Hur kan det få finnas? Hur kan vi acceptera detta?

Det var då det slog mig. Vi lever i en lögn.

I Grönsakshandlarens revolution skrev jag om att han genom att ha en kommunistskylt i fönstret till sin butik, bidrog till lögnen som bar upp systemet. Hela systemet bygger på en lögn, och när ingen plockar ner skylten, bidrar alla till att upprätthålla det. Att acceptera det.

✊ Grönsakshandlarens revolution

Inget har gjort mer för att skapa mänskliga framsteg än demokrati. Det finns ingenting viktigare än att så snabbt som möjligt nå en fullt demokratisk värld. Då kan även en grönsakshandlare göra skillnad.

Warp NewsMathias Sundin

Om grönsakshandlaren tar ner skylten slutar han leva i en lögn och börjar istället leva i sanningen, som Vaclav Havel skrev. I ett system byggt på lögn är en sanning en spricka i systemet. Det är där ljuset kommer in.

There is a crack, a crack in everything
That's how the light gets in
Leonard Cohen

Vi har en världsordning som accepterar diktatur. Vi gillar det inte, vi kritiserar, men samtidigt har dessa diktatorer rösträtt i FN, sitter i FN:s Human Rights Council och är medlemmar i ett otal internationella organisationer. Vi tar emot dem på statsbesök. Vi kallar dem president, trots att de stulit titeln.

Diktatorerna är de absolut värsta människorna på planeten. De förtrycker miljarder människor, mördar, lemlästar och förföljer.

Den starkaste kraften för framsteg

Demokrati är den starkaste kraften för framsteg, utveckling och välstånd som vi har kommit på. Det finns inget viktigare än att alla människor får leva i demokrati. I en värld med bara demokrati kommer vi ha löst mänsklighetens alla stora problem. En sådan värld kommer vara dramatiskt annorlunda.

Genom att acceptera diktaturerna på det sätt vi gör, lever vi i den lögn som upprätthåller systemet. Som bidrar till att de finns kvar, som gör det svårare för demokratiaktivisterna att vinna.

Vi borde sluta acceptera dem. Inte bara säga att vi ogillar, men samtidigt behandla diktatorerna som vår likar.

Att sluta acceptera dem kommer inte ändra något över en natt. Men precis som när någon ropar "Kejsaren är naken!" och precis som när grönsakshandlaren plockar ner skylten, så gör det att vi slutar leva i en lögn och börjar leva i sanningen. Det blir en spricka i systemet – och det är där ljuset kommer in.

Mathias Sundin
Arge optimisten