Robotar är som gjorda för att ta över farliga och slitsamma arbeten, men det finns ett problem. Dagens processorer är inte tillräckligt kraftfulla för att stora tunga robotar ska kunna manövrera säkert bland oss människor.

Men nu har ett forskarlag från MIT hittat en möjlig lösning på problemet De har utvecklat en ny typ av processor som är 8 gånger snabbare än en CPU och 86 gånger snabbare än en GPU på de beräkningar som en robot behöver göra för att kunna röra sig fritt utan att riskera att skada människor i närheten.

Robotar med den nya processorn skulle kunna hjälpa till att flytta tunga eller farliga saker på ett säkert sätt. De skulle också kunna vara de första att ta emot patienter med smittsamma sjukdomar så att vårdpersonalen inte riskerar att bli smittade.

Och i förlängningen skulle dessa robotar förstås kunna hjälpa till i hushållet med allt som vi inte har lust att göra. Skura toaletten och hacka lök kan bli ett minne blott.

Skräddarsydd för robotens behov

Det nya med processorn är att den är skräddarsydd för att hantera beräkningar som är för tunga för dagens processorer. I praktiken handlar det om tre steg.

Roboten måste först samla in data från kameror och sensorer. Sedan ska den skapa en karta över omgivningen utifrån dessa data. Slutligen ska den på ett säkert sätt kunna röra sig i den omgivningen. De här beräkningarna måste göras om hela tiden och det tar tid.

Dagens processorer är inte tillräckligt kraftfulla för att kunna göra beräkningarna tillräckligt snabbt för att garantera att roboten inte ska skada människor eller material.

Men den nya processorn kan skräddarsys för varje robottyp. Den som bygger en robot kan då mata in parametrar för hur en ny robot ska kunna röra sig och får sedan en design på en processor som är optimerad för de beräkningarna och inget annat.

För att testa teorin använde forskare en programmerbar FPGA-krets. Trots att den hade lägre klockfrekvens än de moderna CPU:er och GPU:er som forskarna jämförde den med var den alltså mycket snabbare på de beräkningar robotar behöver.

Bild: Jose-Luis Olivares, MIT