En centimeterlång robot ska hjälpa lantbrukare och fiskodlare att få en så miljövänlig verksamhet som möjligt. I varje fall ska tekniken bakom roboten bidra till nya tekniker som kan användas i andra mikrorobotar i framtiden.

Ett forskarlag vid Uppsala universitet håller nämligen på att utveckla en plattmaskliknande robot för att se vilka tekniker som kan fungera. För närvarande finns roboten som en prototyp. Den är då en centimeter lång och har en volym på 20 kubikmillimeter.

– De här små robotarna ska arbeta enbart med den energi som kommer naturligt från miljön, i detta fall solljus, säger Klas Hjort, projektkoordinator och professor vid avdelningen för mikrosystemteknik i ett pressmeddelande.

Tanken är att den minimala roboten ska flyta omkring på vattnet och utföra olika typer av mätningar. Den ska alltså inte användas i markodlingar. Istället ska den flyta omkring i exempelvis ris- och fiskodlingar. Här kan den mäta koldioxidavtryck, övergödning och överanvändning av bekämpningsmedel och foder.

– Med tio stycken mikrorobotar kan vi lätt täcka ett par hundra kvadratmeter och få en rättvisande bild av till exempel hur mycket gödning eller arsenik som finns i risfält. Robotens sensorsystem gör att den själv kan leta upp de ställen som är mest intressanta att mäta och därmed bidra till ett så bra och hållbart jordbruk som möjligt, säger Klas Hjort.

Utmaningen är att bygga en väldigt liten robot som inte kostar med än några hundra kronor, som klarar sig själv i en månad och som har plats för alla nödvändiga sensorer. På 20 kubikmillimeter ska forskarna få in solceller, sensorer, kommunikationsutrustning och en motor.

– Totaleffekten för den här insektsstora strukturen är på 1,5 milliwatt. Men av det går endast 0,1 milliwatt eller 100 mikrowatt till elektroniska komponenter för kommunikation, intelligens samt till kemiska sensorer. Resterande dryga 90 procent av mikrorobotens energi går till motordrift, säger Klas Hjort.

Att forskarna använt plattmasken som modell för roboten beror bland annat på att den masken är just väldigt platt.

– För att fånga in energin från solen behöver mikrorobotens yta vara så stor som möjligt. Samtidigt måste den vara mjuk och flexibel för då krävs väldigt lite energi för att den ska röra på sig. En simmande plattmask är en idealisk modell då den uppfyller alla de kraven, säger Klas Hjort.

Roboten som forskarna bygger är som sagt i första hand inte tänkt att utmynna i en egen produkt utan ska istället fungera för att utröna vilka tekniker som är lämpliga att använda för att bygga mikrorobotar. Något som i förlängningen kan leda till att de utvecklas en mängd olika kommersiella mikrorobotar.

– Kan man skapa mikrorobotar så kan man förändra samhället. Men man har inte kunnat göra det för att det går åt för mycket energi i förhållande till storleken på roboten. Kan vi visa att det går, möjliggör vi ett helt nytt kapitel inom robotiken, säger Klas Hjort.

Arbetet med mikroroboten ingår som en del i EU:s Somiro-projekt där målet är att ta fram teknik som ska bidra till en minskning av jordbrukets miljöpåverkan. Mer om det projektet kan du läsa här.