I de senaste säsongen av National Geographics serie Mars anländer ett företag till den röda planeten. I första säsongen såg vi mänsklighetens första kliv ut på planeten och därefter en kamp för att verkligen få fotfäste och etablera en bas där. Det var en riktigt bra säsong, mycket inspirerande och baserad på vetenskapliga fakta, inte Hollywood-fakta.

Säsong två utspelar sig fem år senare, år 2042, och nu är inte missionen från den internationella rymdstyrelsen ensamma längre. Ett företag vid namn Lukrom har anlänt, och man hör redan på namnet att de är onda.

De är bara där för att tjäna snabba pengar och struntar i miljön och vetenskapliga framsteg, de vill bara borra, borra, borra så snabbt som möjligt.

Serien Mars är delvis fiktion, delvis dokumentär. Fiktion från år 2042 blandas med intervjuer och reportage från idag och i denna säsong fokuserar man på människor som bland annat försöker stoppa oljeborrningar i känsliga områden på jorden.

Naturligtvis finns det företag som överutnyttjar resurser, släpper ut kemikalier och beter sig som skurkar i största allmänhet. De ska fördömas och lagföras. Att ett sådant företag skulle vara nummer två på Mars med syfte att tjäna massa pengar är helt orealistiskt.

Åka till Mars kommer vara dyrt länge. Att åka dit för att borra upp naturresurser kommer inte vara lönsamt förutom med en mycket lång tidshorisont, vilket motsäger hela scenariot i Mars att de är superstressade att nå resultat snabbt.

Privata företag leder nu rymdutvecklingen

Det är nu SpaceX som leder utvecklingen mot människans framtid på Mars. Blue Origin, uppbackade av Jeff Bezos Amazon-pengar, utvecklar raketer både för rymdturism men också för större launcher. Bezos mål är att bidra till att bygga infrastrukturen i rymden, precis som andra byggde vägar, postverk, FedEx och internet som gjorde det möjligt för honom att starta Amazon.

Warp Institute stödjer Beyond Atlas, som gör det dramatiskt billigare att utforska asteroider. Där det finns nästan obegränsat med naturresurser för att bygga saker i rymden. Det är dyrt och onödigt att bygga på jorden och skjuta upp i rymden, när allt finns på plats för att bygga direkt i rymden.

Investeringarna i rymdindustrin skjuter i höjden (höhö) och vi behöver allt detta privata kapital för att verkligen accelerera utvecklingen. Vi behöver också de galna entreprenörerna, alla tusentals idéer och olika tillvägagångssätt. Staterna tog ett stort ansvar för att ta oss ut i rymden, och kommer spela en viktig roll många år framöver. Men utan privata insatser kommer rymdutvecklingen inte nå den skala som gör det möjligt för miljarder människor att bo ute i solsystemet.

Med rymdkapplöpningen mellan Sovjet och USA på 60-talet tog mänskligheten närvaro i rymden ett giant leap framåt. Men 1972 var senaste gången vi var på månen och sedan dess har ingen människa varit utanför låg omloppsbana runt jorden. För att vi slutade försöka.

Det är förståeligt, för USA spenderade enorma summor på sitt rymdprogram. Men just därför behöver vi privata företag där vi alla kan engagera oss för att fortsätta driva utvecklingen framåt. I samarbete med nationerna, men där de i många fall agerar stöd, inte alltid tar ledningen.

Ett privat företag kommer vara först till Mars

Det blir sannolikt ett privat företag eller privat initiativ som först tar oss till Mars. Säkert kommer oseriösa aktörer också finnas i rymden, men de kommer inte vara ledningen och inte vara i majoritet. Tvärtom.