Asteroider på kollissionskurs med jorden är ett hot mot mänskligheten likväl på bioduken som i verkligheten. Farliga asteroidnedslag är otroligt sällsynta men om en asteroid skulle vara på väg mot jorden vill vi kunna förebygga en kollision.

Det Europeiska sydobservatoriet (ESO) och den Europeiska rymdorganisationen (ESA) driver tillsamans TBT-projektet med syftet att kartlägga och identifiera närliggande objekt runt jordens.  Ivo Saviane, platschef på La Silla-observatoriet, berättar i ett pressmeddelande om teleskopets betydelse i jakten på asteroider:

För att kunna beräkna hur stor risken är att jorden ska kollidera med en småplanet [asteroid] måste vi först hitta dessa objekt. TBT-projektet är ett steg i denna riktning.

Asteroider är små steniga objekt som kretsar runt solen. I vårt solsystem finns två asteroidbälten: huvudasteroidbältet och Kuiperbältet. Huvudasteroidbältet befinner sig mellan Mars och Jupiter, medan Kuiperbältet sträcker sig betydligt längre ut, med början vid Neptunus bana.

Ny teknik för att kartlägga asteroider

TBT2 är utrustad med ny teknik och mjukvara, redo att tillsammans med sitt tvillingteleskop i Spanien leta efter asteroider. Teleskopet är 56 cm i diameter och utvecklat för att detektera snabba objekt på himlen. TBT-projektet driver Europeiska sydobservatoriet (ESO) tillsammans med Europeiska rymdorganisationen (ESA).

En asteroidjakt handlar mycket om sannolikhet. Små asteroider och mindre rymdstenar når jordens yta periodvis varje år, men det är ytterst liten sannolikhet att en asteroid med potential att göra stor skada slår ner. En mindre asteroid brinner upp i atmosfären utan att varken märkas eller göra någon skada.

Men om en stor asteroid skulle falla in mot jorden är det inte säkert att den brinner upp i atmosfären.  I sådant fall är tiden från detektion till kollision mycket kritisk. För att förbättra chanserna att undvika en kollision behöver närliggande objekt kring jorden kartläggas och framtida banor beräknas kontinuerligt.

Idag finns över 25 000 objekt kartlagda och samtliga utgör inget hot mot jorden. Dock behöver vi hela tiden ha koll på inkommande rymdstenar, något som TBT2-teleskopet kommer att hjälpa till med.

Konferens med mål att finna lösningar

Mellan den 26:e och 28:e april höll NASA i en online-konferens under namnet Planetary defense conference för att ta fram nya, samt förfina tidigare, strategier vid en asteroid-krissituation. Konferensen anordnades av NASAs avdelning Center for Near Earth Object Studies som arbetar med att utveckla tekniker och strategier för att kartlägga och beräkna banor av närliggande objekt kring jorden, som exempelvis asteroider.

Under konferensen testade de ut ett hypotetiskt scenario där deltagarna precis fått reda på att en asteroid kommer att kollidera med jorden redan den 20 oktober i år. På space.com beskrivs hur fallet utvecklades precis som det skulle göra i verkligheten: från detektion, till spårning och till att olika planer skapas. I diskussionen deltog personer från många olika yrken, så som forskare och advokater, för att tillsammans bena ut svårigheterna och komma fram till lösningar.

I detta påhittade scenariot hade asteroiden först en 1:2500 risk att kollidera med jorden, men en veckas observation ökade risken till 1:20. Asteroiden hade en sannolikhet på 97% att explodera över havet och inte orsaka någon skada, men en 3% risk för att göra det motsatta är oroväckande.

Hur vi kan undvika en asteroidkollision

För att undvika en kollision är ett tänkbart alternativ att ändra asteroidens bana. För att förändra asteroidens bana skulle det behövas skickas upp en raket som i hög hastighet krockar med asteroiden, detta föreslås tillexempel av en forskargrupp i rapport från 2020 och beskrivs av NASA som ett av huvudalternativen. Asteroiden skulle då tappa hastighet och dess bana förändras. Ett annat alternativ är att skicka upp många mindre raketer, skriver Jennifer Chu från MIT News office. Förändringen (så länge objektet är på tillräckligt avstånd) skulle endast behöva vara ytterst liten för att asteroiden ska missa jorden. Denna metod kräver dock att asteroiden upptäcks i tid.

En annan strategi är att spränga asteroiden i mindre bitar som sedan kan brinna upp i atmosfären. Alternativt spränga den till stoft med kärnvapen.

I NASAs scenario var ingen av metoderna perfekt och det NASAs Center for Near Earth Object Studies vill göra är att kartlägga alla potentiella hot för att hinna agera i tid. Även om vi har möjligheten att spränga asteroiden i bitar, kan dessa bitar leda till skador.

Det är tydligt att det är av stor vikt att precisera och utveckla metoder för att kartlägga och beräkna asteroiders banor, så att potentiella hot kan bli upptäckta i tid.

Omslagsbild: NASA/JPL-Caltech