Det här är en artikel för Premium Supporters, öppnad för dig genom deras bidrag till Warp News. Läs mer om och bli en Premium Supporter.

Voyager 1 är det mänskligt tillverkade objekt som har åkt längst bort från jorden. Med en hastighet på nästan 16 kilometer per sekund lämnade den solsystemet i augusti 2012.

Imponerande hastighet, men inte särskilt användbart om vi vill besöka den närmaste stjärnan, Alpha Centauri. Över fyra ljusår bort skulle det ta ett rymdskepp med samma hastighet som Voyager 2 cirka 80 000 år.

För att komma dit snabbare behöver vi lite science fiction: Nanorymdskepp och jättelaser.

Science fiction blir science fact

Tillsammans med Stephen Hawking grundade den ryska miljardären Yuri Milner (namngiven efter Yuri Gagarin) Breakthrough Initiative. I deras projekt Starshot  tänker de bygga rymdsonder i minatyr - nanorymdskepp - och sätta dem de på ett solsegel.

Dessa rymdskepp kommer att skjutas upp i omloppsbana på en vanlig raket, men sedan kommer flera jättelasrar på jorden att träffa seglet med sina strålar och accelerera dem upp till en hastighet av 20 procent av ljusets hastighet.

Det betyder att de kommer att nå Alpha Centauri på cirka 20 år.

Detta är lättare sagt än gjort, och de kommer att behöva påskynda tekniken inom många olika områden:

• Att bygga en kilometerstor park av lasrar.
• Generera och lagra några gigawattimmar energi per launch.
• Lansering av ett "moderskepp" som transporterar tusentals nanorymdskepp till omloppsbana.
• Utnyttja adaptiv optikteknologi i realtid för att kompensera för atmosfäriska störningar.
• Fokusera ljusstrålen på solseglet för att accelerera nanorymdskeppen till sin målhastigheten inom några minuter.
• Ta bilder av en planet och andra vetenskapliga data och överföra dem tillbaka till jorden med ett kompakt laserkommunikationssystem.
• Ta emot data från nanorymdskeppen över fyra år senare.

Inga dealbreakers, säger experterna

Milner har samlat några riktigt bra hjärnor som arbetar i projektet, som Pete Worden, tidigare chef för NASA Ames Research Center, Steven Chu, Nobelpristagare och Freeman Dyson, Princeton Institute of Advanced Study.

De har gjort en studie av konceptet och inte hittat några dealbreakers Ingenting som de tror inte kan lösas inom en snar framtid.

Föreställ dig att de löser alla tekniska utmaningar, skickar iväg sonderna, når Alpha Centauri och skickar hem information. Hittills känner vi till två planeter, Proxima Centauri B och C. Jag är säker på att vi kommer hitta fler planeter och även några månar. Proxima Centauri B ligger i den beboliga zonen, och närbilder av den blir superspännande att se.

Om de lyckas öppnar det möjligheten att skicka liv ut i rymden.

Skicka liv ut i rymden

I stället för kameror skulle vi härnäst kunna skicka nanoroboter. Tidigare i år visade forskare upp levande robotar som de skapat, en levande, programmerbar organism. De kallade dem Xenobots, från grodcellerna (Xenopus laevis) som användes.

Om vi kan kan skicka levande robotar till Proxima Centauri B, så har liv ha spridit sig bortom jorden. Bortom solsystemet till och med.

Det känns ofattbart att det skulle kunna vara möjligt inom kanske 40 år.

Men om du vill överbelasta din hjärna ska du fundera på hur liv uppstod här på jorden.

Skicka liv till jorden

Vi vet fortfarande inte hur liv skapades på den här planeten. Det finns flera teorier, varav en var att det kom i form av bakterier på en meteorit som kraschade ned på jorden. Vi vet att fragment från andra planeter, som Mars, har kastats ut i rymden och nått jorden. Ett tag trodde forskare att de hittat bevis för liv på Mars på en sten med spår av bakterier som landat på jorden.

Men tänk om livet inte kraschade ner på jorden via en meteorit utan istället skickades hit av intelligent liv från ett annat solsystem? Om vi ​​potentiellt skulle kunna göra inom 30-40 år, varför skulle någon annan inte ha kunnat gjort det tidigare?

Jag säger inte att det nödvändigtvis har gått till så, bara att det är en möjlighet.

Och bara tanken på det kortsluter nästan min hjärna.