Detta är ett utdrag ur boken Skippa nyheterna – varför jag slutade läsa nyheter, och varför du också borde göra det av Tobias Wahlqvist (Heja Framtiden-förlag)

Ett problem med att vi inte har grundläggande fakta om världens tillstånd är att vi överför den bilden till våra barn.

När jag var ett barn var vuxenvärlden lika problematiserande som nu. Man pratade om miljöproblem och kärnvapenkrig. Jag tror inte jag lidit allvarligt av att växa upp med dessa hot hängandes över mig men jag kan känna en viss sorg, både för min egen del och för alla barn som inte får vara de oskyldiga, obekymrade barn de borde ha rätt att få vara.

Nu för tiden gör vi samma sak, även om dagens barn skräms mer av de svarta moln som puffar ur dagens nyhetsfabriker än av tanken på atombomber.

Studier har visat att en stor andel av alla föräldrar faktiskt tror att barnen gynnas i livet av en uppfostran som förmedlar en bild av världen som farlig och hotfull. Mindre risk då att de blir lurade och besvikna när illusionerna spricker, tänker vi kanske. Vi vill kanske förbereda dem för osäkerheten. I själva verket kunde inget vara mer fel! Det visar sig att barn som fått med sig den bilden får ett sämre liv på nästan alla områden man kan tänka sig. De blir mindre framgångsrika. De blir mindre nöjda med sina jobb och sina liv. De får sämre hälsa. De mår sämre, känner mer negativa känslor och blir mer deprimerade. I nästan vartenda fall.

Jerka-effekten

Vi kan kalla den här totalt missriktade instinkten hos alla oss föräldrar att göra våra barn en björntjänst för livet för Jerka-effekten, efter skådespelaren och programledaren Jerka Johansson, som gett den ett ansikte på bästa sändningstid i tv.

Jerka Johansson hade 2019 en tv-serie om föräldraskap på SVT, och i ett avsnitt funderade han kring hur man kan ta upp eländiga saker med sina barn. Efter att ha pratat med några olika personer och klurat lite fram och tillbaka så bad han att få låna Lilla Aktuellts studio för att därifrån vända sig direkt till sina barn – och han gav dem ett svavelosande brandtal om krig, svält och alla de tusenden av orättvisor de hade att vänta sig.

"När ni blir stora kommer världen förmodligen att se annorlunda ut ‌ ‌– för att vi vuxna har förstört den…"

Jag vet inte mycket om Jerka Johansson, och jag är inte ute efter att hänga ut honom som värre än någon annan. Tvärtom. Han är förmodligen precis som folk är mest. Vi påverkas alla av det vi hör om, och vi har alla en felaktig, fragmenterad bild av världen. Det han förkroppsligar är den hundra procent välmenande föräldern som bildat sin uppfattning om världen via årtionden av nyheter som varje dag skildrat bara problem, hot och katastrofer. Enligt Folkhälsomyndighetens Miljöhälsorapport uppger var femte svensk tolvåring att de väldigt ofta eller ofta känner oro för klimatförändringarna. Det är heller inget unikt för Sverige, det ser ut på liknande sätt i många andra länder. Det är nog inte Jerkas fel.

För inte över dåliga nyheter på barnen

Många tycker att det är ett ansvar att vara informerad, men när vi ser hur dåligt informerade vi är och hur dåligt informerade vi blir av nyheterna borde vi åtminstone lägga av med att överföra eländesbeskrivningarna till våra barn. De ska inte behöva bära med sig vår ångest som en blytyngd som pressar ner dem genom livet.

Att vi för över en sådan bild till barn är bara väldigt sorgligt. Världen är inte perfekt, men den är betydligt bättre än i den jobbiga magkänslan som många verkar ha. Dessutom blir den bättre – i nästan vartenda avseende som vi kan mäta. Tyvärr har vi samtidigt blivit bättre på att sniffa upp motgångarna.

Tänk om dagens mediemaskineri, som blixtsnabbt rapporterar in allt från en hel värld, hade släppts lös på andra tider ur historien? Svälten 1867, till exempel, när Östersjön låg frusen in i maj, 9 procent av finländarna svalt ihjäl och Sverige försökte baxa upp nödhjälp från halva kontinenten till Norrland medan folk i desperation kokade sina kängor i stugorna? Jordbävningen i Shaanxi i Kina 1556, som raderade ut fler än 800 000 människoliv? Det hade blivit garanterat blivit extrainsatta sändningar, kvällstidningsbilagor fulla med gripande öden och rusning till livesändningshelikoptrarna. Eller de isländska vulkanutbrotten 536 som svepte in hela världen i en dimma av stoft och orsakade decennier av svält och köld? När så mycket som halva Europas befolkning kan ha dött av svält när skördarna uteblev flera år i rad, och imperier kastades över ända? Stormfloden för nästan 10 000 år sedan, när Medelhavet bröt in i och fyllde Svartahavsbassängen och spolade bort de byar och människor som fanns där, hade också blivit svarta rubriker och nagelbitarföljetonger om det funnits moderna medier.

Det är nog lätt att glömma för oss som lever i en bekväm, modern och lite utslätad tillvaro, där skalan mellan bra och dåliga saker som kan hända en ungefär löper mellan att öppna en perfekt avokado och att trampa på en legobit, hur jävligt vi haft det i naturtillståndet och hur bra vi egentligen har det.

Men den globala uppvärmningen då?

Jerka varnade barnen för att de vuxna håller på att förstöra världen. Jag vet inte exakt vilken förstörelse han tänkte på, men jag tror att den globala uppvärmningen är en lågoddsare.

De flesta verkar överens om att den globala uppvärmningen är ett av våra största problem. Så även medierna, som ger frågan mycket uppmärksamhet, oftast i form av problemorienterade artiklar. Att bedöma varje larmrapport och sätta in den i ett större sammanhang är svårt för alla. För lekmän med begränsade kunskaper – och för varje specialområde är ju de allra flesta lekmän – är komplexiteten en stor tröskel. Men framför allt för de många läsare som redan är uppstressade, och konsumerar nyheterna som snabba fixar mitt i steget, försvinner det större sammanhanget helt. Eftersom vi lägger större vikt vid negativa nyheter är det just det negativa vi minns och det finns så många negativa vinklar att de aldrig verkar ta slut. Det blir ett svart strössel. Ett prick-till-prick-pyssel att ligga sömnlös över i vargtimmen, och ingen vägkarta mot det klimatsmarta livet och samhället.

I det här svarta nyhetsströsslet slinker det in både överdrifter och helt ovetenskapliga påståenden. De ifrågasätts sällan av det skälet att de som problematiserar har det moraliska överläget. De slinker väl igenom eftersom syftet är gott, men varje gång en sådan överdrift synas ger det energi till klimatförnekarna och stärker deras bild av att hela problembeskrivningen är en konstruktion utan substans.

Färre dör av klimatrelaterade orsaker

Kände du till exempel till att färre dör av klimatrelaterade orsaker idag än förr i tiden? Förmodligen inte, det passar inte in i medielogikens berättartradition. Värmeböljor, stormar och översvämningar skördar färre liv numera eftersom vi kan bygga bättre hus som klarar påfrestningar. Många har tillgång till luftkonditionering, vilket räddar liv. Vi har bättre organisationskapacitet vid katastrofer och översvämningsskydd i utsatta områden. Kort sagt, det dör färre för att världen har blivit rikare, kunnigare och bättre organiserade. Därmed har vi gradvis kunnat förbättra vår säkerhet, anpassning och motståndskraft mot naturens element. I takt med att världen blir ännu rikare kan vi skapa ännu mer motståndskraft. Det är också ett perspektiv som borde höra hemma i klimatrapporteringen.

Det finns mycket vi borde göra för att minska klimatpåverkan, men att bidra till att sprida panik är verkligen inget klimatet vinner på eftersom stressforskningen tydligt visar att man fattar sämre beslut under stress. Oavsett hur allvarlig klimatfrågan är så finns det verkligen ingen poäng i att skrämma upp barnen och fylla dem med oro – för då mår de sämre och ser mindre hoppfullt på framtiden. Även om vi har lagt många problem bakom oss så har vi många kvar att lösa, och för det krävs människor med initiativkraft och en orubbad känsla av att framtiden ännu är formbar.

Ödesinstinkten

Hans Rosling kallar i boken Factfulness en av tio tankefällor för ödesinstinkten – känslan av att framtiden är oundviklig. Om medier, och vi föräldrar, målar allt i svart odlas hopplöshet och apati. Då kan det verkligen gå åt helvete.

Tobias Wahlqvist

Köp boken Skippa nyheterna hos Bokus eller Adlibris.